Att shoppa för föräldraskap

Idag har maken och jag avlagt ett besök på Det Stora Möbelvaruhuset. Ett uttalat syfte var att titta på förvaring till barnrummet. Vi köpte inte så mycket, vi brukar inte göra det. Men vi tittade på sådant vi tänker oss att vi kommer att behöva till barnet.

Tror att vi vet vad vi vill köpa i form av förvaring för leksaker och sådant. Vi har inte kommit så långt som till klädförvaring ännu. Dock tittade vi lite på skötbord, haklappar och liknande saker också. Men när det kommer till att köpa något, så blir det stopp. Det känns jättesvårt att föreställa sig vem vårt barn är och vilka behov h*n har. 10 månader eller 3 år?

Saker som kändes ok att köpa var dock tvätthängare (sån där liten rund man hänger upp, med fasta klädnypor i), skydd för vassa kanter och hörn och en liten ficklampa som man vevar upp. Den sista perfekt i Landet, eftersom det ofta blir strömavbrott där!

Efter mer än 10 år av barnlängtan känns det ungefär lika verkligt att vi ska bli föräldrar, som att sagans fé ska komma och svinga sitt spö över oss. Det känns lite som att förbereda sig för något som vi har fantiserat ihop. Att få barn har varit något som har hänt alla andra, men inte oss. Därför är det jättesvårt att omprogrammera hjärnan inför en annan tänkbar framtid, den med barn. Att jag läser mycket om föräldraskap och tänker kring hur jag vill ha det, det gör det visserligen mer verkligt. Men inte helt verkligt.

Ett sätt att skapa verklighet är att småprata med maken om hur ditt och datt kommer att funka när vi har barn. Praktiska saker. Men fortfarande finns en vag känsla av att det är lite förbjudet. Förbjudet att önska och fantisera, eftersom det kanske leder till besvikelse.

En del människor säger att man ska leva som om det inte finns någon morgondag. Jag tycker utmaningen är att leva som om det finns en morgondag. Att planera för något som inte hänt än, men som kanske händer. Att tänka sig in i en framtid som man inte vet någonting om, men ändå göra sitt bästa för att den framtiden ska bli så bra som möjligt.

Det är så med föräldraskap också. Jag vet ingenting om hur jag blir som förälder, för jag har aldrig prövat på det. Men jag kan göra mitt bästa för att skapa bra förutsättningar, då när det händer.

Uppdatering: Jag har nu lagt till en ny sida på bloggen: Hur ser en adoptionsprocess ut? Som en kort information till er som hittat hit och funderar på att kanske själva adoptera.

Kaninens år

Kaninens år, är det fjärde året i den kinesiska zodiakens cykel. Året kännetecknas av stor tur. Kaninens år får symbolisera det lite tystlåtna som verkar i hemlighet och når stor framgång utan att skryta med det. Det är individualismens och samtidigt vänskapens år. Kaniner tycker om sällskap och hjälper andra men vill samtidigt ha väldigt mycket tid för sig själva.

Det är bra att starta upp projekt som är till bara för ens egen skull i kaninens år, man får tur med sitt självförverkligande. Det passar också extra bra att spela olika spel detta år eftersom man är benägen att få mer tur.

Kaninens år är elegansen och modets år, det är en energi som har ett öga för det vackra.

Rabbits by Rick Devenish / CC by NC SA 2.0

En smygande tanke…

Idag har jag lekt med det där förbjudna. Den där framtidsbilden då det bara är jag och mannen, inget barn. Hur skulle livet vara om vi fortsätter att leva utan egna barn? Till min förvåning var det inte känslor av nattsvart sorg som dök upp idag. Istället spred sig ett lugn inuti, ja nästan en lättnad. Ett liv där kämpandet inte är det centrala, där besvikelserna inte radas upp regelbundet varje månad. Ett liv med ett annat innehåll. Men vad?

Det känns viktigt att tänka de här tankarna, känner jag. Även om de inte alls är färdigtänkta eller färdigformulerade måste de finnas med som ett alternativ i de olika framtidsmöjligheter som jag kan skönja framöver.

Jag är en person som vet att det värsta kan hända och att det kan hända flera gånger. Någonstans är inte barnlösheten det värsta som jag kan tänka mig. Det finns mycket värre, men det vill jag inte skriva om nu, eftersom jag helst inte vill tänka på det.

Vad skulle jag vilja fylla ett liv med, om jag inte får barn? Om jag ger upp den drömmen och söker en ny? Jag vet inte. Men nånstans tror jag att det skulle kunna vara spännande att utforska även det. Jag är glad att jag har en bra dag idag och orkar tänka på det här. 🙂