En smygande tanke…

Idag har jag lekt med det där förbjudna. Den där framtidsbilden då det bara är jag och mannen, inget barn. Hur skulle livet vara om vi fortsätter att leva utan egna barn? Till min förvåning var det inte känslor av nattsvart sorg som dök upp idag. Istället spred sig ett lugn inuti, ja nästan en lättnad. Ett liv där kämpandet inte är det centrala, där besvikelserna inte radas upp regelbundet varje månad. Ett liv med ett annat innehåll. Men vad?

Det känns viktigt att tänka de här tankarna, känner jag. Även om de inte alls är färdigtänkta eller färdigformulerade måste de finnas med som ett alternativ i de olika framtidsmöjligheter som jag kan skönja framöver.

Jag är en person som vet att det värsta kan hända och att det kan hända flera gånger. Någonstans är inte barnlösheten det värsta som jag kan tänka mig. Det finns mycket värre, men det vill jag inte skriva om nu, eftersom jag helst inte vill tänka på det.

Vad skulle jag vilja fylla ett liv med, om jag inte får barn? Om jag ger upp den drömmen och söker en ny? Jag vet inte. Men nånstans tror jag att det skulle kunna vara spännande att utforska även det. Jag är glad att jag har en bra dag idag och orkar tänka på det här. 🙂