Etikettarkiv: föräldrar
Lösenordsskyddad: Tråkiga gamla konflikträdsla
Orosförmiddag
Telefonen ringde ovanligt tidigt idag. Maken svarade och förde att långt och allvarligt samtal med vad jag gissade var hans föräldrar.
Igår när de kommit hem efter sitt besök hos oss tog de ett glas vin och sedan ramlade svärfar i hallen. Omständigheterna verkar oklara, men idag har han ingen balans. Samtidigt deklarerar han att det är ”onödigt” att söka sjukvård. Ibland kan jag bli galen på dessa gubbar och deras sjukvårdsskräck. Att inte söka vård när man faktiskt behöver är inte bara dumt, det är dessutom oförskämt mot familjen som oroar sig för vad det är fråga om.
Uppenbarligen hade de inte ens ringt sjukvårdsupplysningen, utan ringde sonen istället. Vad nu han skulle kunna göra åt saken. Efter ytterligare samtal har de dock tydligen lovat, båda två, att söka upp sjukvården.
Maken har gått runt här och oroat sig. Nu har han i alla fall kommit iväg till gymmet, som han hade tänkt från början. Maken tror att han ensam har ansvar för att lösa föräldrarnas problem (lite som jag). Jag tycker dock att när man är 60+ har man levt tillräckligt länge för att själv ta ansvar för de beslut man fattar. Svärföräldrarna måste försöka lösa situationen själva (söka vård), även om vi naturligtvis bryr oss om och hör efter vad som sker. Om svärfar blir inlagd så får vi försöka ta det därifrån. Min huvuduppgift är att stötta min man, som tycker att hans huvuduppgift är att stötta sina föräldrar.
Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt med svärfar. Hans hälsa är nog inte den bästa med övervikt och storrökning. Och jag vet ju att min man oroar sig sedan tidigare. Vi får hålla tummarna idag och hoppas på det bästa.
Läkande
Är SÅ glad att min vän kunde träffa mig idag, för återigen hade vi ett jättebra samtal. Trots lite olika situationer så finns det ändå många beröringspunkter mellan oss och idag pratade vi om våra mammor. Hon har samma erfarenheter som jag. Samma beteende på mammorna. Min som inte frågar något och hennes som bad ”Om du blir gravid igen, berätta inte det för mig”. En mamma som inte orkar.
Min vän har gjort något som jag tror att jag inte kommer att våga eller vilja göra någonsin. Hon har frågat sin mamma om varför mamman inte finns där för henne och sagt hur ledsen det gör henne. Det ledde till att de inte hade kontakt på ett eller två år. Mamman orkade inte höra sanningen förstås. Och det är så jag känner när det gäller min mamma, hon skulle aldrig orka höra hur jag upplever det. Det är ju därför hon aldrig frågar heller. Och jag vill att mormor ska finnas i mitt kommande barns liv. Det är ett av skälen till att jag inte vill riskera kontakten. Plus för min egen skull, jag vill inte bli av med min mamma. Hur sorgfällig relationen än är.
Vi pratade om att bryta det arvet. Min vän har redan ett barn och hon är orolig över samma sak som jag, att inte klara av finnas där för barnet i tillräcklig grad. Jag berättade en del om min terapi och alla de teoretiska kunskaper jag har om anknytning och relationer mellan föräldrar och barn. Jag har ju inget barn ännu, så jag vet inte hur jag rent praktiskt kan tillämpa allt jag lärt mig. Det ger mig frid inuti att våga diskutera föräldraskap med en förälder, fast jag själv är ute i kylan. Men när jag pratar med henne känns det inte som om jag är utanför.
En riktig skitdag blev till slut till en riktigt bra dag. Vilken tur att jag klev upp!
"Still open... The Magical Door to Paradise" by h.koppdelaney // CC by nd 2.0
Heddas Dagbok 