Intyget från min läkare var lika bra som jag hade hoppats att det skulle vara. Tårar av lättnad och glädje när jag hade öppnat och läst brevet igår. Hur det än är – jag kan intyga tusen gånger om att jag är frisk och mår bra, men det är läkarens omdöme som är hard core-fakta i utredningen.
Med det här specialistläkarintyget har vi världens uppbackning inför att förhoppningsvis bli godkända.
Om några minuter bara har jag och maken tid för vår ”vanliga” läkarundersökning i utredningen. Man ska väl inte ropa hej innan man är över bäcken, men nånstans känns detta som lite mer överkomligt. Vi vet ju från äggdonationsremissproverna att ingen av oss har HIV till exempel. Eftersom jag inte har vägt mig sedan jag var gravid för mer än ett år sedan ska det i alla fall bli intressant att få veta vikten. 😉
Heddas Dagbok 