Jobbfunderingar

Försöker mig på ett inlägg nu när dottern sitter och spelar spel. Få se hur det går.

Jobbet känns verkligen avlägset nu och jag får nästan anstränga mig för att komma ihåg hur jag kände förut, hur jag inte trivdes och längtade så till föräldraledigheten. Men det är fortfarande som förut, när jag känner efter. Jag trivs inte socialt på jobbet, även om jag trivs jättebra med vissa av arbetsuppgifterna. Jag har t ex inte haft kontakt med någon av mina arbetskamrater sedan vi kom hem, vilket är ganska talande (facebook räknas inte).

Jag känner mig också stark och orädd i mitt nya liv, vilket får mig att tro att jag skulle kunna ta mig an ett nytt arbete, när jag väl börjar arbeta igen. Kruxet är väl att jag inte kan tänka mig nåt där jag måste gå ner i lön. Eller något med mindre ansvar, eller något som inte känns ”rätt”, ja ni hör jag är kräsen…

Vi har inte bestämt när maken ska ta över ledigheten. Fortfarande något som måste diskuteras. Men någon gång till hösten eller början av vintern, tänker jag. Då kanske det börjar bli dags att leta mer aktivt efter något annat, nu är det väl för tidigt ändå.

Och en sak till. Min väns bebis är död – igen. Jag brukar inte svära i bloggen, men fan.