Ny uppsats om att vänta adoptivbarn

Jag hittade en ny uppsats om adoption: Konstruktion av föräldraskap – En intervjustudie med blivande adoptivföräldrar, en kandidat-uppsats från Högskolan i Borås/Institutionen för pedagogik av Britta Folkesson och Ramona Forseland.

Sammanfattning: Denna intervjustudie har undersökt hur blivande adoptivföräldrar i slutet av  adoptionsprocessen konstruerar sitt föräldraskap inför att hämta och knyta an till sitt barn. Studien har delvis genomförts med tolkande fenomenologisk analys med en analysprocess i sex steg.  Genom fem semistrukturerade djupintervjuer med åtta deltagare framkom att det är möjligt att jämföra en biologisk graviditet och en adoptionsprocess vad det gäller konstruktion av föräldraskap och anknytning till sitt väntade barn. Studien vittnar om att adoptanter är väl förberedda för sitt kommande föräldraskap. Deltagarna uppger att väntan i adoptionsprocessen är svår samt att mentaliseringsprocessen kring barnet varierar beroende på var i processen de befinner sig. Deltagarna anser att omgivningen är ett gott stöd i processen men att andras involvering ibland är väl påtaglig. Deltagarna uttrycker önskemål om ytterligare stöd från samhällets sida under den långa väntan mellan att handlingar skickats till ett adoptivland och besked om avresa bestämts. Studien kommer också fram till att fantasierna i slutet av graviditeten kring barnet inte tycks avta för adoptivföräldrar som vid en biologisk graviditet.

Nya lästips adoption

Hittade några ganska nya universitetsuppsatser om adoption. Har inte läst dem själv ännu, men kan kanske vara av intresse för någon.

Med separation i bagaget : En kvalitativ studie om adoption ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv av Elisabeth Gustafsson och Lisa Levin.

Sammanfattning
Internationell adoption skapar i de allra flesta fall nya förutsättningar för ett barn att utvecklas gynnsamt. En adoption är emellertid inte alltid oproblematisk, det kan förekomma tillfällen då adopterade barn utvecklar svårigheter till följd av adoptionen. Denna studie syftar till att, ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv, undersöka hur adoptivföräldrar förbereds inför adoptionen samt dels undersöka vilka stödinsatser som adoptivfamiljen kan erhålla vid behov. Studien syftar vidare till att undersöka vilka psykologiska och sociala svårigheter som kan yttra sig hos barnet till följd av adoptionen samt slutligen hur institutionsbehandling av adopterade ungdomar är utformad. Studien är kvalitativ och semistrukturerade intervjuer har använts som metod för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Fem intervjuer har genomförts med sammanlagt sex respondenter som alla har specifika kunskaper inom adoptionsområdet.
Studiens resultat visar att adoptivbarnets tidigare erfarenheter och flertalet separationer innan adoptionen har stor påverkan på anknytningsprocessen till adoptivföräldrarna. Obligatoriska föräldrautbildningar för blivande adoptivföräldrar har visat sig främjande i samspelet och anknytningen mellan barn och adoptivföräldrar. Vid behov av stödinsatser kan adoptivfamiljen erhålla hjälp från Socialtjänst samt andra instanser med kunskap om adoption. Då svårigheter uppstår i adoptivfamiljen beror det vanligtvis på relationsproblematik till följd av en otrygg anknytning mellan barnet och adoptivföräldrarna. Om adoptionsproblematiken eskalerar kan ungdomen bli behandlingshemsplacerat på en institution som är särskilt inriktad på adoptionsproblematik för att komma till rätta med den destruktiva utvecklingen.

Adoption för homosexuella – En studie om homosexuella män och kvinnors rättigheter och förutsättningar i Sverige och Europa att adoptera barn utifrån internationella människorättskonventioner av Christian Norelius

Sammanfattning
The questions and the debate on whether or not adoption should be permitted to homosexuals are widespread and controversial. Looking into the guidelines in international conventions, one will find a high amount of ambiguity and vagueness in the formulations and the rhetoric within these conventions on this subject. While the conventions arbitrate a message of equality, homosexuals are often denied rights and privileges of family and family-life on the same conditions as heterosexuals. Thus homosexual adoption- and family rights vary from country to country depending on how far each individual state has come in recognising and clarifying rights and benefits, as well as it’s norms and attitudes, toward homosexuals. This paper tries to analyze homosexual’s rights and conditions to adopt and forming a family by diving into the historic development of homosexual rights and by analyzing the contents of international conventions that define children’s rights and rights such as equality and a respected private life, as they are stated within their respective conventions.

Adoption av barn med kända särskilda behov? : Adoptionsspecifika och existentiella tankar i beslutsprocessen ur ett föräldraperspektiv av Gunilla Cederholm Wilhelmsson

Sammanfattning
En ökad andel av de barn som idag kommer till Sverige, har i förväg kända särskilda behov (special needs/sn-adoption). Det valda problemområdet fokuserar på tankegångar ur främst ett existentiellt perspektiv som kan förekomma hos en grupp adoptivföräldrar när de ska besluta om de vill eller inte vill ansöka om doption av barn med special needs.

Syftet är att undersöka vilka adoptionsspecifika och existentiella frågor som kan finnas i beslutsprocessen kring adoption av barn med i förväg kända särskilda behov. Sex personer med varierande bakgrund har handplockats för denna kvalitativa studie. Resultatet visar att beslutsprocessen kännetecknas av ångest, sorg/avund, existentiella tankar eller upplevelse av självklarhet. Processen påverkar relationen som förenande/samverkande, splittrande, växelvis eller ibland ojämn. Individen konfronteras med självrannsakan, skuld och skamkänslor, tvivel och ångest och existentiella tankar. Motiv till att välja eller inte välja snadoption kan vila på rationella grunder med åldersskäl, geografiskt avstånd till sjukhus, ekonomi eller boende. Motiv till att välja eller inte välja sn-adoption kan även vila på känslomässiga grunder med etiska eller ideologiska motiv, egen begränsning, skydda barnet eller syskon från påfrestningar, att adoption i sig innebär särskilda behov eller längtan efter ett litet barn. Begränsningar och förbehåll kan finnas kring ålder på barnet, vissa specifika särskilda behov. Det finns ”förbjudna” tankar och känslor som att barnet inte ska knyta an till föräldern, att inte kunna älska sitt barn, att helst vilja få ett friskt eller så litet barn som möjligt.

Synen på sig själv och andra kan speglas som ”dålig” eller ”bättre” människa eller ökad acceptans gentemot andra än mot sig själv. Det finns ett behov av ingsskapande kring beslutet. Sammanfattningsvis visar studien att adoption av barn med i förväg kända särskilda innebär ett ökat psykiskt tryck för den enskilde och i relationen och väcker etiska och existentiella tankar av både en universell och individuell karaktär. Adoptivföräldrarna konfronteras med sin egen existens och måste hantera existentiell ångest, skuld och gottgörelse samt etiska och moraliska ställningstaganden som ansvar för sina handlingar. Särskilt uppmärksammas att special needs adoptioner kan innebära ytterligare en sorg som läggs till annan tidigare upplevd sorg kring ofrivillig barnlöshet. Fortsatt forskning föreslås inom berörda teman och hur de existentiella frågeställningarna inverkar på ett individuellt plan och i relationen mellan barn och förälder över tid.

Särskilt den sista uppsatsen verkar intressant, tycker jag.

Lästips om adoptivbarn med särskilda behov

Jag hittade en ny uppsats som heter Vilket stöd erbjuder samhället föräldrar till adoptivbarn med funktionsnedsättning? Det är en kandidatuppsats från Högskolan i Gävle, Akademin för hälsa och arbetsliv, Avdelningen för socialt arbete och psykologi. Tänkte att den kunde vara intressant för dem som adopterar eller funderar på att adoptera barn med särskilda behov. Jag har inte läst uppsatsen själv än, men det här är abstract:

I linje med tidigare forskning bör adoptivföräldrar bli mer öppna för att adoptera ett barn med funktionsnedsättning eftersom det är färre och färre friska barn som blir aktuella för adoption (Glidden, 2000, s.397; SOU 2003:49, s.144-145). Studiens syfte var att öka kunskapen om hur nöjda adoptivföräldrar är med samhällets stöd före, under och efter genomförd adoption av ett barn med funktionsnedsättning. Studiens frågeställning var om adoptivföräldrar till barn med funktionsnedsättning anser att de har fått tillräckligt med stöd från samhället före, under och efter genomförd adoption. För att besvara frågeställningen användes en kvantitativ metod, vilket bestod av en enkätundersökning som var riktad till 31 adoptivföräldrar. Efter inkomna svar gjordes analys av empirin och en resultatredovisning där vi använde teorierna om anknytning och empowerment. Resultatet visar hur stor andel av deltagarna som anser att samhället erbjuder tillräckligt med stöd samt hur stor andel som anknytningsprocessen har fungerat bra för.

 

Om ofrivillig barnlöshet som sjukdom och relationen till adoption

Jag har tyvärr inte hunnit igenom avhandlingen Att plantera ett barn ännu och den är nu några veckor försenad vad gäller lånetiden på biblioteket. Jaja, jag ska läsa ut den i helgen och lämna tillbaka på måndag. (Den går dock nu att läsa som pdf, hurra!) Men först vill jag delge er några intressanta avsnitt som handlar om vad klassningen av ofrivillig barnlöshet som sjukdom har för påverkan på synen på adoption. Vilket för mig ger en bra förklaring till varför man som blivande adoptivförälder känner sig helt malplacerad i en (patient)förening som Barnlängtan. Det citerade avsnittet nedan kommer från sidan 282. Citatet föregås av en redogörelse för hur ofrivillig barnlöshet kom att klassas som sjukdom.

”Medikaliseringen behöver dock inte enbart tolkas som en positiv och oproblematisk process. Ashley Lebner menar att en konsekvens av att ofrivillig barnlöshet har sjukdomsstämplats är att det genetiska släktskapet har kommit att uppvärderas än mer, vilket i sin tur har påverkat synen på adoption: ”One of the mechanism that influences prospective parents to view adoption as inferior to birth as a way to create a family includes the medicalization of infertility, a process which encourages infertile couples to pursue the production of a genetically related child.” Enligt Lebner är alltså konsekvensen  en ytterligare stigmatisering av adoptivfamiljen, men även andra familjepraktiker som inte bygger på biologiska band. Denna föreställning upprätthålls av utredningarna, som konstruerar adoption som en utväg för de som inte lyckas skaffa barn genom assisterad befruktning. Bland annat skriver utredningen bakom Ds 2000:51:

Medicinsk-etiska rådet konstaterar i sin rapport att det ofta är en djupt känd önskan att få egna barn men att det ändå inte kan vara någon självklar rättighet att få ett eget barn.  Naturens ofullkomlighet måste ibland godtas. Rådet konstaterar att adoption för vissa par kan vara ett alternativ till assisterad befruktning. Rådet finner det angeläget att de som kommer i kontakt med ofrivilligt barnlösa par också diskuterar adoption som ett alternativ till ett eget biologiskt barn.

Assisterad befruktning och adoption kan alltså ses som metoder för att komma till rätta med en ofrivillig barnlöshet. Men som citatet antyder är det inte – trots att barnlösheten numera är sjukdomsklassad – en rättighet att få tillgång till dessa metoder. Under hela den period som jag studerar har talet om adoption och assisterad befruktning genomsyrats av en rättighetsdiskurs. Framför allt har det handlat om vilka som ska ha rätten att ska skaffa barn – och därmed också vilka som inte ska ha denna rätt. Från och med 1980-talet blir detta tal än mer påtagligt i de reproduktionspolitiska utredningarna då begreppet barnets bästa får en ännu mer framträdande roll. Utgångspunkten för detta barnperspektiv är att det inte är en mänsklig rättighet att skaffa barn och att barnets intressen alltid ska vara överordnade de vuxnas. Det är alltså barnets rätt som ska stå i fokus för lagstiftningen.”

Läs gärna i denna avhandling också varför ensamstående kvinnor kan anses lämpliga att adoptera men inte få hjälp med assisterad befruktning. Kapitel 5.

Själv känner jag mig lite upprymd av tanken på att bilda en postnukleär och postbiologisk familj! Läs fler inlägg på min blogg taggade med forskning.

Att plantera ett barn. Internationella adoptioner och assisterad befruktning i svensk reproduktionspolitik [pdf] av Carolina Jonsson Malm.