Pånyttfödd

Jag älskar den här tiden på året, den spröda grönskan och den allt varmare solen. I år ligger påsken ovanligt sent och prickar alltså in tiden när knopparna brister alldeles precis. ( I alla fall där jag bor.)

För tre år sedan den här veckan hade jag bara några dagar kvar att leva, ja kanske var det en vecka. Jag hade ingen aning om det, förrän en röntgenundersökning gjorde att en läkare fick något hysteriskt i blicken och skickade mig med tjutande sirener till sjukhuset. Där opererades jag och vaknade till ett nytt liv, en ny chans. Inser att just detta datum i år infaller på påskdagen. Vill inte förhäva mig eller så, men påskdagen – uppståndelsens dag – känns så ovanligt riktig för mig i år. En dag att resa sig från de döda.

Det var precis den här tiden som våren kom för tre år sedan också. Jag vet, för jag låg och såg det hända genom mitt sjukrumsfönster. Den där kristallklara känslan som en tidig vårmorgon kan ge. Jag är så tacksam för allt jag fått uppleva sedan dess, även om livet många gånger har varit svårt. Egentligen vill jag varken tänka bakåt eller framåt. Bara vara i stunden som är.