Uppgörelse med det positiva tänkandet

Jag har lust avslutat läsningen av en bok som nog kan intressera fler som, liksom jag, gått i fällan som gillrats av alltför mycket läsande av självhjälpslitteratur. Barbara Ehrenreich har skrivit boken Gilla läget – Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande. Det är en bitvis alltför pratig bok för min smak, men den sätter också ett välriktat finger på problematiken med det positiva tänkandet. Hur det positiva tänkandet blir lag och norm och alla andra sätt att förhålla sig till livet – alla andra känslor – ska förnekas och undertryckas. Trenden om positivt tänkande har till och med bidragit till den ekonomiska krisen i USA, skriver Ehrenreich.

Positivt tänkande har varit mitt sätt att hantera livet under ganska många år. Och det har fungerat bra under en lång period. Det sättet att tänka har fått mig att ta mig samman, inte känna mig som ett offer och visa upp en positiv attityd som har hjälp mig i yrkeslivet och privat.

Men när tillvaron rämnade och mina värsta mardrömmar slog in gång på gång, då kunde inte det här sättet att tänka hjälpa mig som förr. Överväldigande känslor av sorg och övergivenhet gick helt enkelt inte att ”tänka bort” längre. Tillvaron funkade inte lika bra när sorgen hela tiden ville göra sig påmind. Därför beslutade jag mig för att börja gå i terapi.

Som tur var hittade jag (av en slump) till en teraput som inte arbetar med ”positivt tänkande”strategier. Utan som arbetar utifrån tanken att alla känslor är viktiga och måste få finnas och kännas. Därför kan jag nu börja glänta på mitt hårt åtskruvande lock och låta känslorna ta plats på ett sätt som jag varken kunnat eller vågat förut. Det är en spännande resa, men svår. Jag tror att jag så småningom kommer att få ut mer av livet på det här sättet.

Ehrenreich hävdar att lösningen är kritiskt och vetenskapligt tänkande. Det kanske gäller samhället, politiken och vetenskapen. För individen handlar det kanske om att se till sig själv som en helhet.

Uppdatering: SvD listar idag boken som ”bäst just nu”. Läs tidigare recensioner i SvD och DN.