Kan inte sluta gråta…

för nu är vi på gång! Vi skickar våra papper till Nigeria om nån månad eller så. Det är nästan för stort för att förstå. 🙂

AC ringde så fort jag skrivit det förra inlägget. Landet ser inga problem med oss som föräldrar!

Nu sitter jag här rödögd på jobbet och funderar på vad jag ska skylla på. Har ringt maken, som inte kunde prata, det är så knepigt det här med hemlisar när man är på jobb… 😉

När jag kommer hem ska jag läsa nya numret av ‘Vi föräldrar’, som jag fick tips om i tidigare inlägg. Om en familj som adopterar sin dotter från Nigeria. Hurra! 😀