Tre år

WordPress påminde mig just om att det idag är tre år sedan jag startade den här bloggen. När jag tänker tillbaka så har bloggen betytt enormt mycket för mig. Den har varit min ventil och ställe för reflektion. Många gånger har jag bara genom att skriva här känt att något har lättat, att jag har förstått någonting bättre och kunnat gå vidare stärkt.

Att kunna vara anonym har många gånger varit väldigt skönt. Andra gånger har det känts frustrerande, då jag ibland har skrivit saker som jag gärna skulle dela med fler som jag känner i vardagslivet. Men då har det ju inte gått.

När jag började skriva hade vi precis gått föräldrautbildningen inför adoption och vi väntade på att göra medgivandeutredningen. Det har gått ett halvt liv sedan dess, känns det som, och ändå är det så nyss. Jag hoppades, men vågade inte tro på, att vi skulle bli föräldrar. Av flera skäl kände jag stor sorg, som jag inte vågade släppa fram. Över huvud taget kände jag mig ganska ensam och missförstådd. Det fanns ett hål i mitt liv och hade funnits i många år. Saknaden efter ett barn.

På något vis känns det helt osannolikt att det hålet till slut fylldes och att jag har min flicka nu – den bästa. Jag har ingen barnlängtan längre och jag saknar inte den känslan. Den är puts väck, det är som en lättnad i livet. Mitt barn är en självklarhet nu, men ibland stannar jag upp och tänker på hur det var förut. Hur stor saknaden var. Tänk att jag till slut fick det nästan ouppnåeliga. Ibland är jag lite ledsen för att det var så svårt så länge. Men jag blev inte bitter, som jag ibland var säker på att jag skulle bli. Bara en stolthet och glädje över detta barn. Och såklart allt det som också hör föräldraskapet till. Trötthet, konflikter, otillräcklighet. Inte så mycket oro – ännu. Inget utanförskap.

När jag skrev ”Inom mig är jag redan en mamma” för tre år sedan, så var det sant. Trots alla mina tvivel på mitt föräldraskap, så känner jag oftast att jag är en sådan förälder som jag trodde att jag skulle bli. Efter ett år är det fortfarande ganska nytt för mig att ha barn. Men sedan många år har jag en vetskap, eller kanske en känsla, som handlar om hur jag vill och kan vara som förälder. Mycket har under det här senaste året varit nya lärdomar, annat har fallit på plats ungefär som jag föreställt mig det.

Tänk att livet kan förändras så. Det var väl bara det jag ville säga.

2012 bloggsummering

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2012 annual report for this blog.

Här är ett utdrag:

19,000 people fit into the new Barclays Center to see Jay-Z perform. This blog was viewed about 150 000 times in 2012. If it were a concert at the Barclays Center, it would take about 8 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Hej!

Jag är här men ändå inte. Det har varit för mycket på gång i livet på sistone, för att jag ska hinna skriva här. Samtidigt är det ganska harmoniskt på hemmafronten. Inte mycket att grubbla över som rör barn och föräldraskap, alltså. Men mycket att grubbla på som rör annat.

Jag funderar på att sluta blogga här. Jag har ändå hållit på i över två år och gått från sorg till en ganska vanlig tillvaro. Vi får se. Jag återkommer dock igen, innan jag slutar. Om det blir så.

Och ni som väntar på bokpaket väntar inte förgäves! 🙂

Att skriva lösenordsskyddat

Att sätta lösenord på mina inlägg känns som bland det bästa jag gjort, tror jag! 🙂 Så många gånger har jag undrat vilka som läser. Var kommer de ifrån? Varför vill de läsa? Och de lite mer känsliga frågorna, vill de mig väl? Finns det någon som läser för att döma? Även om jag är anonym, känns det ibland lite naket. Särskilt när det kommer trafik från källor som förbryllar mig. Vem har skrivit/länkat något om min blogg och varför?

Nu i och med lösenordet får jag äntligen veta vilka som läser. Jag har blivit så glad över alla mejl som jag har fått, där ni har presenterat er själva på få eller många rader. Jag har fullkomligt lapat i mig fina ord som ni har skrivit till mig, vilken ego boost! 😉 Det är faktiskt jätteroligt att få veta att mina ord betyder något för någon annan. Även om jag får många kommentarer vanligtvis, så är de flesta av er tysta i kommentarsfältet. Men läser ändå.

Trafiken till min blogg har nog ungefär halverats sedan lösenordet, men det gör inget. Nu vet jag ju att ”rätt” personer läser. Känns bra.

Fortsättningen

Jag har funderat på att sluta blogga helt, för jag märkte att det går ganska bra ändå. Jag brukar alltid formulera mina blogginlägg i huvudet innan jag skriver, och det kan jag ju göra nu också. Det jag missar är den extra insikten som jag får när orden verkligen kommer på pränt. Eller vad man nu ska kalla det på en blogg. Och så saknar jag kontakten med några av er som brukar läsa min blogg. Så jag har bestämt mig för att fortsätta ändå, men med skyddande inlägg. Jag har skyddat mina inlägg någon månad tillbaka, jag orkar inte ändra integriteten på hundratals inlägg två år bakåt i tiden.

Jag kommer dock försöka avhålla mig från att skriva när jag känner mig som mest frustrerad/ledsen. Det ger mig visserligen utlopp för mina känslor, men också reaktioner från läsare som jag inte vill ta del av. Även på en anonym blogg kan det finnas en gräns för vad som egentligen behöver få förbli privat. När jag väl har ältat mina känslor ett tag, så kan de kanske få komma till uttryck här.

Jag kan se ett värde i att det finns olika sorters berättelser om adoption och föräldraskap att ta del av. Inte minst tror jag man kan stärka varandra, om man inte hymlar för mycket om varken det härliga eller det jobbiga. För när jag pratar med människor så framkommer det ju att de flesta har stunder då de tycker det är svårt. Bland annat därför vill jag ändå fortsätta att skriva.

Jag vet att det är krångligt att läsa en blogg med skyddade inlägg, man måste komma ihåg lösenordet etc, men jag hoppas att några av er ”trogna” orkar fortsätta ändå. 🙂 Alla inlägg kommer inte att vara skyddade, inbillar jag mig.

Om du vill fortsätta läsa min blogg skicka ett mejl till heddahedros[at]hotmail.com. Berätta varför du vill läsa bloggen och något om hur länge du har läst den. Så skickar jag förhoppningsvis ett lösenord tillbaka. 🙂