DN:s människosyn på display

När man läser texter som DN:s ledare Barn är ingen rättighet, kan man gå hem och gråta (för tusende gången) eller välja att bemöta vad som är felaktigt i texter som den här (för tusende gången), eller både och.

Som (fd) ofrivilligt barnlös har en blivit skuldbelagd så många gånger, en har mött total empatilöshet och okunnighet. Åsikten att ofrivillig barnlöshet inte är något som det ska läggas några gemensamma medel på har hörts många gånger förut. Denna gång är det försöket med fertilitetsscreening i Skåne som tydligen retar upp en del.

Jag nöjer mig med att göra några påpekanden, för att bemöta felaktigheter i texten.

  • Ofrivillig barnlöshet är klassat som sjukdom av WHO sedan 1997.
  • Barn är en rättighet, för alla som har barn. Inte för några andra. Det ska mycket till om en förälder ska förlora rätten till sina barn i vårt land. Det gör att föräldrars rätt till barn många gånger står över t ex barns rätt till en sund uppväxtmiljö.
  • DN:s text är exempel på hur man gör ett strukturellt problem till ett individproblem. Kvinnor skuldbeläggs iom att de helt enkelt väljer att göra ”fel”.

Vidare förutsätter DN:s ledarskribent att alla som försöker få barn efter typ 35 väntar av helt fri vilja, ja, kanske av ren lättja. En del kvinnor är till och med så egoistiska att de försöker få barn utan man. Ser man på.

Texten är befriad från någon som helst form av empati och man hoppas att skribenten helt saknar vänner eller släktingar som lider av ofrivillig barnlöshet. (Vilket förefaller osannolikt, då problemet är vanligt.) För en person med den här människosynen skulle då inte jag vilja ha i min närhet. Ens nu, när jag till slut har ett barn. Som jag faktiskt har bekostat helt jävla själv.

Lösenordsskyddad: Värde

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll: