Kaninens år går mot sitt slut

För snart ett år sedan skrev jag på den här bloggen om Kaninens år, som började då. Jag tog fasta på beskrivningen: ”Året kännetecknas av stor tur.”

För mig har det kinesiska kaninåret inneburit mycket tur, precis som jag hoppades. Jag/vi har blivit godkända som adoptivföräldrar, vi har fått skicka en ansökan om ett barn och nu har vi sagt ja till ett barn. Jag vet att många av er som läser inte har haft något turår. Men nu börjar snart Drakens år. Det beskrivs såhär:

Draken är, eftersom den inte existerar i verkligheten, en viktig legend i den kinesiska mytologin. Drakens år är också kejsarens år. Det är ett år som symboliserar makt, framgång och lycka för folket.
Drakens år är innovationernas och företagsamhetens år, den oräddes och stoltes år. Draken är en ohämmad varelse med massor av energi och kreativitet. Den är eldig och passionerad och drar sig inte för någonting.

Nu tror jag kanske inte riktigt på horoskop, men jag tycker det bådar gott med ett år av energi och kreativitet. Kaninen är lite försiktig, men Draken är passionerad. Jag önskar er alla ett år med mycket kraft!

"Dragon" by Shaun Johnston // CC by nc nd 2.0

"Dragon" by Shaun Johnston // CC by nc nd 2.0

Jag har också läst

… romanen av Anna Wahlgrens dotter Felicia Feldt, ”Felicia försvann”. Det finns mer eller mindre begåvade saker som har skrivits om boken. Egentligen tycker jag illa om den sensationslystnad som tvunget måste omgärda en sån här bok, som på sätt och vis blir en ”uppgörelse i offentligheten”. Men jag tycker att romanen var helt ok. Efter 1,5 år i egen terapi känner jag igen temat, om man säger så. Även om jag aldrig haft föräldrar som har missbrukat eller vanskött mig, på det sättet som beskrivs i boken.

Jag skulle inte, ens före bokens lansering, drömma om att läsa eller använda mig av Anna Wahlgrens råd om barnuppfostran. Det lilla jag har snappat har sagt mig att råden står i strid med min inre kompass, vad gäller känsla och moral. Men jag förstår verkligen att osäkerheten man kan känna som förälder gör att det kan kännas skönt att ta råd av någon som verkar vara säker på vad hon pratar om. Men att utnämna sig själv till expert och att vara expert, kan vara två olika saker.

Läs vidare på bloggen Det känsliga barnet och klicka sedan vidare till Dan Josefssons recension av boken.