Kan en fisk föda en björn?

Varning för långt introvert inlägg!

Min mörka stämning höll i sig under morgonen. På något sätt kändes det helt omöjligt att hitta något som kunde skapa mening i mitt liv. Häromdagen ringde jag upp min mamma för att gratulera henne på födelsedagen. Alla frågor och omsorger kom från min sida. Inte en enda fråga ställde hon till mig. Inte ett ”hur är det?”, inget. Och detta trots att hon vet om min situation, med barnväntan, med barnet vi fick säga nej till. Det är väldigt hemskt hur en person kan ha så stor makt över mig, tänkte jag. Kan få mig att känna mig som ett ingenting. En person som är så lite värd kanske inte ska leva, tänkte jag.

Hur det nu än var när jag satt där imorse och tänkte på att leva eller ej, så dök en gnista upp. En gnista av ilska. Tänk så långt mina föräldrar har fått mig, tänkte jag, de har mixtrat med mitt huvud så att jag till och med sitter och tänker på om jag ska leva eller ej. Och då blev jag riktigt arg. Och jag tänkte att den där vreden, styrkan i den, den kan jag ha stor nytta av i livet. För när jag känner vreden, så känner jag mig väldigt, väldigt stark, ja oövervinnerlig.

Så jag tog mig till jobbet idag ändå. Och tänkte att när jag föddes, då var det som om jag föddes i ett fisk-föräldraskap. Ett par bestämde sig för barn, nödvändiga könsceller tillsattes och sedan simmade de därifrån och tänkte att ”ungarna klarar sig säkert ändå”. Redan första timman kom fiskar och käkade upp stora delar av den befruktade rommen. Jag var dock en av dem som utvecklades till ett yngel. När jag väl kom till sans såg jag att ”hjälp, det kommer hajar!”. Men mina föräldrar var inte där. Och jag lärde mig att klara mig på egen hand. Jag blev en snabb fisk och duktig på att hitta mina egna vägar.

Hur kommer björnen in i historien? När vi var i processen att svara på den förfrågan vi fått om det funktionshindrade barnet, så kände jag att det vaknade en bjönhona inom mig, beredd att med alla medel skydda mitt barn. Jag har skrivit om det förut. Det var en känsla jag kände igen. Dels i ilskan mot mina föräldrar och över hur mitt liv blev, men också den starka instinkten att skydda den som är svag.

Jag minns en gång när jag var kanske 15 eller 16 år gammal och var ute och gick med min lilla hund i skogen. Plötsligt kom en stor hund flåsande okopplad mellan träden och den styrde rakt mot min hund och angrep den. På ren instinkt agerade jag för att skydda min älskade hund. På ett ögonblick var jag över den stora hunden, rev, slet och kopplade ett grepp för att få den att släppa min hund. Sedan stod jag där med den stora hunden i ett hårt grepp i vad som kändes som minuter, men som kanske bara var en halv minut, medan jag hörde den som var hundens ägare närma sig. Det var en äldre kvinna med obefintlig kontroll över hunden. När hon äntligen kopplade hunden skakade jag av adrenalinpåslaget och fick knappt fram ett ord om vad som hänt.

Det som jag kände då var att jag skulle göra allt för min lilla hund, oavsett risker för mig själv, och det på ren instinkt. Det var björnhonan redan då. Jag känner så inför ett eget kommande barn. Att skydda oavsett. Jag har svårt att förstå hur man kan födas av fiskar, men bli till en björn. När händer det och hur?

8 reaktioner på ”Kan en fisk föda en björn?

  1. Du är så klok som en uggla och du formulerar tankarna så träffsäkert. Jag känner igen mig i mkt och du kommer att bli världens bästa björnmamma. kram /Lina

  2. Haha, tack Lina! När jag nu läser inlägget i efterhand undrar jag hur någon annan än jag själv kan fatta vad det handlar om. Introvert är väl bara förnamnet. 🙂

  3. Åh bitar faller på plats även för mig. Jag tänker att du var tvungen att bli en björn för att skydda dig själv. Genom att nu skydda andra skyddar du även det lilla barnet i dig själv. Känner igen mig. Hur kan man förlåta och släppa ilskan?

  4. Vilket bra inlägg.
    Symboliken är glasklar och visst kan ett fiskbarn bli en björnmamma!
    Jag inbillar mig kanske nu, men tänker att vi som fötts av och växt upp med känslomässigt bortkopplade (eller i mitt fall felkopplade ;)) föräldrar har större benägenhet att jobba på de egenskaper/instinker som gör att vi växer till björnar, vargar, lejon, tigrar och andra kraftdjur som starkt beskyddar sina små. Jag tror att vi från början gör detta för att skydda oss själva medan vi är små och växer upp i de där fiskfamiljerna.

    Det är alltid givande att läsa dina inlägg.
    Du väcker tankar hos din läsare och uttrycker dig så vackert och ärligt.
    Tack.

  5. Ja, du är så klok Hedda, och kan verkligen sätta ord på dina känslor och tankar! Är så imponerad av det! 🙂 Tycker även det är ruskigt hur väl jag känner igen mig i din relation till din mamma. Har i flera veckor känt mig helt överkörd av min mamma då hon inte på fem veckor har frågat hur det går med mig eller min graviditet. Har känt mig så övergiven och försökt analysera varför hennes makt är så stark över mig, varför jag blir så nedbruten av hennes totala frånvaro av omtanke….jag ska inte blabba vidare här men jag förstår verkligen känslorna till fullo. Tror också att beskyddarinstinkten i en växer enormt med en sådan bakgrund och DET är ju en stor fördel för dig och kommer fortsätta vara det i ditt moderskap! God jul!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s