40

Jag har ju sagt att jag inte får någon 40-årskris, men har börjat fundera – att det beror väl på hur man definierar kris…?

Om en månad fyller jag 40. Blev livet som jag ville och trodde? Det är väl sånt som man funderar över i åldersrelaterade kriser? Och det kan jag inte neka till, att det ändå blir ett slags summering av livet varje gång ett nytt decennium läggs till det gamla.

Om jag för 10 år sen fått veta att jag fortfarande inte var mamma vid 40, då hade jag börjat skaka av skräck och tänkt att det är ingen idé att fortsätta. Men om någon berättat för mig att vid 40 skulle jag vänta ett adoptivbarn? Då kanske jag skulle tycka att det verkade lite spännande? Det beror helt på vad man fokuserar, bristen eller tillgångarna.

Jag kunde aldrig tro att jag skulle lyckas så bra i yrkeslivet som jag har gjort, så där ligger jag helt klart på plussidan.

Vid min aktningsvärda ålder har jag hunnit vara gift två gånger. Det var inte något jag drömde om eller planerande, det vara bara något som blev. Och jag är mycket glad över mitt nuvarande äktenskap.

Jag har hunnit bli dödssjuk, men överlevt. Det hade jag definitivt aldrig tänkt kunde hända mig heller.

Överhuvud taget hade jag aldrig kunnat fantisera ihop det liv som blev mitt, sånt går bara inte att göra i förväg och tur är väl det.

Egentligen har ju allting gått väldigt bra förutom barnlösheten. Men jag hade inte velat veta om de otäcka saker som har hänt i förväg, för då vet jag som sagt inte om jag vågat fortsätta. Vissa saker som har hänt mig var sådant jag inte ens vågade tänka på för 10 år sedan. Tanken på att inte få barn var en skräck som jag inte vågade närma mig. Det fick inte hända. Men det hände. Jag fick beskedet om att det inte blir några biologiska/genetiska barn för mig. Och man hanterar det, därför att man inte har något val, även om det tog 1 – 1,5 år innan jag kände mig ok med det.

Det är väl så med det mesta i livet, man hanterar det, för man har inget val om man ändå vill fortsätta. Och det som JagvillJagkan skrev som kommentar i det förra inlägget är viktigt. Om det finns en stort mörker i och omkring en, så är det viktigt att kunna se det lilla som ger gläjde. För helt utan glädje blir det väldigt tungt. Och det är utan tvekan så att vid vissa tillfällen i livet kommer det stunder då mörkret inte kan skingras av något. Då gäller det bara att hålla ut, att invänta att mörkret lättar. För någon gång sker det.

Idag ringde min mobil från ett dolt nummer, men jag fick trycka bort samtalet eftersom jag satt i möte. Fantiserade en stund om att det var AC, men kom fram till att det inte var så ändå, de har inte använt sig av dolda nummer förut. Tänker på den familj som väntat på RB i ”vårt” land, nästan lika länge som vi väntat på BB, dvs ett halvår. Önskar att de inte ska behöva vänta längre, att inte vi ska behöva vänta länge till heller. Men samtidigt, vad som än händer är det något som vi inte kan kontrollera och behöver lära oss att stå ut med. Att adoptera är ett spännande sätt att bli familj, men det är ingen dans på rosor.

Jag önskar också råd från er som läser. Ska jag fira min 40-årsdag och i så fall hur? Är kanske inte på värsta partyhumöret, men en weekendresa kanske skulle funka? Vart ska man åka såhär års? 🙂

8 reaktioner på ”40

  1. Det är verkligen ingen dans på rosor att vänta barn på det här viset. Jag trodde faktiskt att jag skulle tycka det var kul, så det blev en kris innan jag accepterade att det här helt enkelt är ett annorlunda sätt att komma fram till målet, att få bli förälder. Jag tror ändå att jag har det värsta framför mig ännu eftersom Taiwan har så lång väntan mellan BB och RB. Hur lång brukar väntan mellan beskeden vara i ert land? Ett halvår är plågsamt länge.

    Födelsedagar bör firas oavsett ålder. Man bör helt enkelt passa på att fira alla gånger man har tillfälle så kanske man orkar med de tyngre stunderna däremellan. Mormor har präntat in det i mig. 🙂 Nu vet jag ju inte vad du gillar men den bästa överraskningen jag fått av min man var en helg på Spa i Tylösand för ett par födelsedagar sedan. (fyller också i januari) Jag hade inte provat innan och trodde spa mest handlade om behandlingar och massage, men oj så otroligt avslappnande det var att vandra runt i morgonrock mellan olika bastuvarianter och pooler. Ute och inne, varmt och kallt och salt eller sötvatten. Rekommenderas, om ni inte hellre reser utomlands.

    • Tack för tipset om spa! Yasuragi har vi testat en gång, kanske blir det igen. 🙂
      Det är inte vanligt med lång väntan mellan bb och RB i vårt land, men tyvärr har det hakat upp sig i en del av landet och inget verkar just nu hända där, vilket gör att afoptionsprocesserna står stilla. Det SN- barn vi fick fråga om var också från den delen. Gör mig ont om barnen som måste vänta på föräldrar och familjer som måste vänta på barn.

      Cecilia: Sundsvall är fint 😉

  2. Jag fyller också fyrtio i januari, och nej inte heller för mig blev livet som jag trodde. När jag pratar med yngre f.d klasskompisar har de ofta en väldigt bestämt uppfattning om hur deras liv kommer att bli, de tror gärna att det mesta går att planera och kontrollera. Och kanske är det nödvändigt att tro det? Men jag känner mig som värst cynikern i deras umgänge.

    Jag brukar ändå försöka tänka att det sällan blir som man tänkt sig, men att det blir bra ändå. Fast annorlunda. Ungefär som om jag hade bokat en resa till Bolivia men i stället hamnade i Uruguay. Det tar ett tag att ställa om sig till Uruguay, vänja sig, köpa kartor och upptäcka att det var ett alldeles utmärkt resmål.

    Funderar ärligt talat på att hoppa över mitt 40-års firande, så jag har inga roliga tips alls 😉

    • När man inte är så gammal så har man ju en väldigt naiv uppfattning om livet. Det kanske är därför vi blir så chockade när det inte alls blir som vi trodde. Vi förväntar oss en rak linje där livets ”givna” händelser ligger uppradade. Hur fick vi den uppfattningen?
      Ger vi egentligen de unga för få bilder av hur livet kan gestalta sig? Önskar att vissa normer inte var så starka.

  3. Klart du ska fira din 40-årsdag! Jag tycker alltför många slutar fira sina födelsedagar och det tycker jag är tråkigt! Har tyvärr inget bra tips på nån weekend. Året du fyller 40 kommer verkligen bli ditt år! Tänk att det kommer bli året då du blir mamma! =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s