Plågsam väntan

Nu vill jag bara förtydliga att det inte är min väntan som det här inlägget ska handla om, för den har inte hunnit bli så plågsam ännu.

Men jag såg Drömmen om ett barn på tv3 play nyss och tänker på alla dem som nu har väntat så länge i Sydafrika. Eller, det är väl egentligen en liten grupp som har väntat riktigt länge. Även om jag inte skriver i tråden själv, så följer jag Sydafrikatråden på Familjeliv. Jag tycker det verkar så jobbigt, så jag vill helst inte tänka på det. Och jag vet ju att situationen är och har varit liknande i andra länder.

Minns ett visdomsord jag fick med mig från en person som skulle adoptera, men i våras blev ”för gammal” och fick avbryta sitt köande. (Hon är nu lycklig fostermamma istället, btw.) ”Bered dig på att vänta mycket längre än du tror”. Såna visdomsord vill man helst inte ta till sig. Man tänker att för mig kommer det att gå fort, vi ska inte behöva vänta lika länge. Annars blir det för svårt att se framåt.

Vi var på Hämta barn-kursen igen. För min del känns det alltid jättebra att träffa andra blivande adoptivföräldrar. Man slipper känna sig som den avvikande och kan dela erfarenheter som helt enkelt inte går att dela med andra, som inte gått igenom detta själva. Vi pratade med ett par som fick sitt barnbesked ungefär samtidigt som jag och maken fick vårt medgivande. Dvs för 8 månader sedan. Så länge har de alltså väntat på resebesked. Under tiden har de sett sina barn växa, på bild. Också svårt att ta in hur det egentligen är, att ha sina barn, men ändå inte ha dem. Att inte få veta när man ska få träffa dem, inte veta riktigt hur de tas omhand. Hur kan man förklara hur en sådan väntan känns?

Återigen imponeras jag av personer som vågat vara så öppna i sin barnlängtan, som Emilie och Anders i Drömmen om ett barn. Jag tror det gör skillnad, när man vågar berätta om de svåra och ”fula” känslorna som man oftast också har. Om omgivningen kan ta emot det, men det kan den ju inte alltid.

Själv har jag nu påbörjat olika praktiska förberedelser, att köpa barnvagn, som sagt, och att återigen kontakta Försäkringskassan. Vi får väl skicka in medgivandet till dem, om de nu promt ska ha det, vilket de påstår. Dessvärre är jag inte lika effektiv på jobbfronten i dessa dagar… 😉

Annonser