Helgjutet?

Häromdagen fick jag en väldigt fin komplimang av en person. Personen ifråga vände sig till mig med ett problem och eftersom vi inte direkt känner varandra, så motiverade hen det med att jag ”verkar vara en hel person”. Jag blev väldigt glad över att få veta att jag tydligen har gjort det intrycket. Att jag är någon som verkar klar över mig själv och känns pålitlig nog att vända sig till i en jobbig situation.

Det betyder i så fall att allt arbete jag har lagt ned på att jobba med mig själv och mina problem har gett ett visst resultat. Och det är ju vad jag har velat hela tiden.

Jag tänkte på det särskilt nu när jag nyligen köpte en barnvagn på Blocket. Vagnen fanns i en helt annan del av (den stora) staden och att hämta den och ta sig hem via olika tåglinjer tog en dryg timma ungefär. Där stod jag på tåget med en tom barnvagn framför mig. Jag tänkte att det här hade jag inte klarat för två år sedan, eller för ett år sedan. Jag hade känt skammen bränna i kinderna och tänkt att alla undrade vad den där tokiga tanten gjorde på tåget med en barnvagn – tom! Jag hade tänkt att så förmätet av mig att tro att jag ska få ha en unge i den där vagnen. Och tänk om alla tror att jag drar runt den här vagnen i syfte att kidnappa nån annans unge? Så pinsamt! Skam, skam, skam.

Men jag kände inte skam. Jag kände dock att det var lite jobbigt och bökigt med den där vagnen. Att åka i de slöa hissarna istället för att ta rulltrapporna. Men att det var en chans att pröva på hur det är att åka kollektivt med barnvagn, på riktigt. Jag tyckte inte heller det kändes pinsamt att berätta hos familjen jag köpte vagnen av, att vi inte har nåt barn än och inte vet riktigt när vi ska få åka och hämta barnet. ”Men så spännade!!”, sa familjen och jag höll med. Jag tyckte inte ens att det var jobbigt att mamman i familjen hade en gravidmage av badbollsproportioner.

Jag tror att ett av resultaten av att gå i psykoterapi är just att man blir en helare människa. Det behöver inte längre finnas delar av en själv som man måste skämmas för. Hela jag är ett – inte en massa olika delar med skiftande värde. Olika delar visst, men delarna hänger nu bättre ihop.

Och ja, jag kan säga att det gör mig till en lyckligare människa att känna mig hel. Sedan betyder inte det att jag inte har mina svåra stunder. Jag tror att man kan känna sig som en relativt hel människa och ändå ha det svårt ibland. Det är när man är trasig från början som de svåra stunderna blir sådär riktigt svåra och omöjliga att ta sig ur.

Det borde ligga en paradox i att de senaste tre åren har jag nog utsatts för de värsta prövningarna i mitt liv, men att jag samtidigt har känt ett värde i livet som jag aldrig har upplevt förut. Men på nåt konstigt sätt finns inte den där motsättningen ändå.

7 reaktioner på ”Helgjutet?

  1. Dit har jag nog en bit… Jag skulle nog känna som du för två år sedan om jag drog omkring på en tom barnvagn. Skam. Skönt att du ser att psykoterapin gett resultat.

  2. Jag kan precis föreställa mig att du är en person att våga vända sig till med problem. även om jag (som f.d. flitig nätdejtare) vet att alla människor inte ger samma intryck IRL som via nätet. ”NätHedda” är i a f precis en sådan person som jag ibland hade önskat att jag hade i min närhet. Det kan förklara varför jag i vintras skrev ett par långa mail till dig när jag var i kris (gränslösa mail känner jag i efterhand, men jag försöker att inte skämmas alltför mycket för det och hoppas att du inte tog illa vid dig).
    När krisen inte skymmer mina ögon så vet jag också att jag faktiskt är lyckligt lottad med ett par ”Heddor” i mitt liv. Jag önskar och försöker vara en sådan person som andra vågar vända sig till.. men ja, det krävs arbete, och kanske även gränssättning – så att man inte står där med hela världens elände i knät helt plötsligt.

  3. Maya, jag tyckte bara det var roligt att du hörde av dig, vilket jag hoppas att du kände av. 🙂 Jag håller verkligen med dig om att det behövs gränssättning också. När någon vill vända sig till en så blir det lätt att relationen bli ensidig, att man återigen förtränger sina egna behov. Så det är på gott och ont. Det är bra när man lyckas få en ömsesidighet, men svårt.

    • Du var hur fin som helst i den mail-kontakten. Att jag kände mig gränslös handlar nog mest om mitt bagage.. i min uppväxtfamilj hade man inte problem, och hade man problem så pratade man inte om dem utan sopade under mattan och blickade framåt i stället. Det har resulterat i att det är oerhört viktigt för mig att få utrymme att prata om allt som jag upplever som problem, små som stora, men ofta följer en skam-känsla som ett brev på posten. Psykoanalys kanske ändå är det bästa sättet att komma till rätta med knasiga inpräntade mönster. Kram!

  4. Vad skönt att du känner dig som en helare människa nu och slipper den där skammen.
    Ibland gör sig den där skammen sig påmind för mig. Men då försöker jag bara tänka: Vad har jag att skämmas över? Jag ska ju bli mamma till världens mest fantastiska barn på det mest fantastiska sättet. Det är åtminstone vad jag tror, hoppas och intalar mig själv 😉 Kram

  5. Ping: Shopping | Heddas Dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s