En kontrollfanatikers klagan

Sitter och läser tillbaka i min blogg, november 2010. Tyckte att jag behövde skaffa mig lite perspektiv på min situation. För ett år sedan var jag minst lika nojjig som nu. Det jag oroade mig för då, var mitt specialistläkarintyg som bara dröjde och dröjde. Jag funderade även då mycket på kris och på anknytning. Jag kan se att jag på andra vis har kommit vidare, att jag hunnit tänka igenom och bearbeta saker och ting mer nu. Och att jag har ett lite annat förhållningssätt till mig själv och mina egna känslor.

Det är fint att se en förändring, om man tycker den är till det bättre. Jag tror att mina vänskapsrelationer har förbättrats på sätt och vis. Jag träffar inte längre de vänner som jag kände bara sög kraft ur mig och inte gav något tillbaka. Jag har hittat några nya vänner istället. Det känns bra. Det lite trista i situationen är väl att de vännerna jag inte träffar var mina referenter i medgivandeutredningen…

Har en ledig dag idag, vilket är tur, för det här är en av mina dåliga dagar, fysiskt. Har legat hela förmiddagen på soffan och blundat med katten på magen. Jag vet att om jag ligger tillräckligt länge utan att göra någonting, så kommer jag må bättre efter ett tag. Huvudvärken och tröttheten kommer att gå över. Men det är väldigt tråkigt att ligga så, när man hellre skulle vilja göra något lite mer underhållande. Och när maken har bett mig åka och storhandla.

Jag tror att min hjärna är som mest skadad i den bakre delen, där bl a syncentrum sitter. Det var iaf där den var mest svullen innan jag opererades för tre år sedan. Det gör att jag måste vila ögonen, kan inte läsa eller så. Nu tar jag en chansning här och bloggar lite ändå, eftersom jag är så uttråkad. 😉

Vi var på första träffen i hämta barn-kursen häromkvällen. Som alltid, är det roligt att träffa andra (blivande) adoptivföräldrar. De flesta hade redan fått barnbesked, men några väntade liksom vi. Det fanns ingen annan familj som skulle adoptera från ett afrikanskt land, det var mestadels från Asien. Det som gicks igenom på första träffen var inte direkt några nyheter för mig, men är glad att maken var med, han är ju inte så påläst som jag. 😉

Tycker det är dumt om det blir en obalans, så att jag hela tiden är den som sitter med kunskapen och därmed måste driva allting själv. Om maken får samma kunskap, så får även han möjlighet att ta lite mer initiativ i förberedelserna för barnet. Jag tror även vi fick oss en liten tankeställare när det gäller föräldraledigheten. Kanske blir det så att vi delar på den lite tidigare än vad vi hittills har tänkt, att maken tar mer av den.

Ja, om vi nu någon gång får det här barnet! Jag tror jag måste släppa mina tidigare fantasier och tankar kring hur och när allting ska ske. Jag har liksom fixerat mig vid att vi måste få barnbesked före jul, och när/om saker inte blir som jag har tänkt så blir det jättejobbigt för mig. Men det är väldigt svårt att släppa kontrollen helt för någon med så stort kontrollbehov som jag har. Jag behöver liksom göra mig en bild av vad det är som gäller. Kan man tänka sig en framtid utan att tänka på hur den ser ut?

8 reaktioner på ”En kontrollfanatikers klagan

  1. Oj så jag känner igen det där… och för mig är det omöjligt att låta bli att fantisera och skapa bilder om det som ska komma. Och när det kan tänkas komma.
    Jag hoppas din vila hjälpte och att du slapp trängas med för många allhelgonakonsumenter.
    Styrkekramar!

  2. Hedda! Hur är Vänta-barn-kursen? Vi funderar på att gå, ifall det kommer en ny chans. Blir lite lättad (kanske fånigt men ändå) att fler än jag funderar över ”obalansen”. Har på senaste tiden haft en del tjafs om just det där om driva allting själv etc, vilket känts lite trist. Jag tror diskussionerna skulle påverkas positivt av en liten uppfräschning i kursform för vår del. Såklart att ni kommer bli föräldrar. Jag håller tummarna att det kommer ett barnbesked till er som en julklapp i förskott 🙂

  3. Cecilia, då är det inte bara jag som inte kan låta bli att skapa bilder av hur det ska bli…

    Mymlan, svårt att säga efter bara en gång hur hämta barn-kursen är. Vi gick igenom barnsäkerhet, lite föräldraförsäkring och saker att skaffa innan man får barnet. Inga nyheter för mig, men ändå bra att få tillfälle att diskutera sinsemellan i familjen. Senare kommer t ex tips inför resan, lite om anknytning och språk, tror jag. Om inte annat är det något att göra medan man väntar. Hur går det för er, förresten? Saknar dina blogginlägg. 😉

    • Just det där att få tillfällen att diskutera sinsemellan skulle vara bra för oss. Annars är det mest en enda stor väntan på det där ”magiska” telefonsamtalet.
      Det verkade inte bli på den här månadens lista, så du kan väl hålla tummarna för oss inför det kommande månadsskiftet ;)?

  4. Vad roligt med hämta-barn-kurs då kanske det känns som att det närmar sig ännu mer!
    Jag känner verkligen igen det där med att jag är mer påläst och att det är jag som driver på. Jag tyckte det var jättebra med föräldrautbildningen, för då blev det att vi pratade väldigt mycket om det och så blir det väl på hämta-barn-kurs också.

    Tack så mycket för wordpress-hjälpen, nu försöker jag klura ut hur man lägger in en bild i spalten…

  5. Jag hade ju siktat in mig på att det skulle bli 2011 och när allt bara drog ut på tiden så var det just det faktum att jag använt tex ”barn2011” som lösenord på vissa grejer på jobbet osv som störde mig… 😀 knasigt som bar aden – att det var en sån liten detalj…
    Men nu blev det ju barn 2011 iaf och ingen är gladare än jag…
    En fråga: vad handlade tankeställaren om kring föräldraledigheten?

  6. Tack Märta och Litenlängtan (ända från Sydamerika!).
    Tankeställaren gällde hur vi ska lägga upp ledigheten. Jag hade nog tänkt att ta närmare ett år själv. Men kursledaren påminde om barnets behov att ha lika tillgång till båda föräldrarna. Vilket ju hon har helt rätt i. Jag vet att jag är helt ego i detta, men funderar nu på att ta 6 mån och sedan vi kanske kan ha en flexibel lösning där båda jobbar/är ledig några dagar i veckan. Om våra arbetsplatser går med på det. All semester kommer ju att ryka på själva resan, så det är lite synd att inte ha någon semester att spela med.

  7. Just det där att få tillfällen att diskutera sinsemellan skulle vara bra för oss. Annars är det mest en enda stor väntan på det där ”magiska” telefonsamtalet.
    Det verkade inte bli på den här månadens lista, så du kan väl hålla tummarna för oss inför det kommande månadsskiftet ;)? Det är för övrigt väldigt skönt att läsa att fler känner igen sig i att det är kvinnan som är mest drivande och diksussionsbenägen. Känner mig helt plötsligt inte lika ensam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s