Några tankar kring tv-programmen

Givetvis har jag sett de tv-program om ofrivillig barnlöshet som nu har startat i både svt och tv3. Konstigt vore det annars, eftersom jag själv är så berörd av ämnet. Och det är jättespännande och tårfyllt att ta del av de olika personernas berättelser, varav jag ju känner till några berättelser sedan innan.

Men jag tycker också det är intressant att se hur de uppdrag som de olika tv-kanalerna har påverkar hur de tar sig an ämnet. På bloggar har jag läst många som tycker att tv3:s serie var mycket bättre. Och jag kan förstå att man tycker så. På mig rann tårarna genom nästan hela första avsnittet. Självklart är det helt fantastiskt att få ta del av en historia som slutar lyckligt, två vuxna och ett barn som blir familj genom adoption. Precis det som jag just nu önskar och väntar på mest av allt.

Men som min man sa, när jag frågade varför han inte ville titta färdigt på programmet: De visar inte på svårigheterna, tiden det tar, utredningen, alla frågor. Och jag kan för min del tycka att programledarens frågor är väldigt bleka: Vad är det bästa med din man/fru? Hur visste du att han/hon var rätt för dig?

Jag kan känna att mina tankar om att man måste vara lite ”bättre” om man är adoptivförälder bekräftas i serien, eftersom de valt ett sånt fint par att följa. Vackra, trevliga, med ett kärleksfullt förhållande och ett mysigt hus på Gotland. En slump? I think not.

Tv3:s motto (payoff) är ”Starka känslor, starka karaktärer”. Det är vad man vill visa i sina program, känslor och människor som berör. Och det lyckas de ju verkligen med. Gå t ex in och läs chatten efter programmet!

Svt har ett helt annat uppdrag, som stavas public service. Public service är i Sverige en typ av folkbildningsuppdrag. Såhär formulerar Radiotjänst det:

Public service är radio och tv i allmänhetens tjänst. Uppdraget för SVT, Sveriges Radio och UR är att ge svenska folket allt från nyheter och dokumentärer till underhållning och utbildning – på ett sakligt och objektivt sätt.

Det gör att tv-program som produceras av svt bör innehålla en kritisk twist. Det ska vara sakligt och objektivt, vilket förmodligen innebär att skildringar av starka känslor inte är tillräckligt. Det handlar om att vrida och vända på saker, vilket man ju gör i tv-serien Barn till varje pris?. Och därav kommer kanske också den ifrågasättande titeln på serien.

Jag tror att jag gillar båda serierna, men på olika sätt. Drömmen om ett barn, därför att den inte skaver utan matar mig med identifikation och många möjligheter till sköna tårar. Barn till varje pris? därför att den vrider på en problematik som jag är intresserad av, men utan att kränka de personer som medverkar. Jag slipper också att känna mig dålig eller skamfylld för att jag inte bildar familj på det ”vanliga” sättet, eller avstår från familj för att jag inte kan på ”naturligt” vis. (Hittills iaf.)

Annonser

10 reaktioner på ”Några tankar kring tv-programmen

  1. Jag kan alltid lita på att hitta de tankar jag försöker formulera just här… Min känsla – som inte bara handlar om att jag medverkar i SVT. Att de ger mig olika saker. Att jag gråter när barnet kommer till de som längtar… men samtidigt känns igenkänningen inte så nära när kampen liksom ”passeras”. Fast jag hoppas det kommer, att smärtan också får sin plats i en serie som inte alls handlar om att ställa de svåra frågorna. SVT’s är svårare att bedöma. Jag vet att jag själv närmade mig frågorna med tusen frågor, men jag blir säkrare tuffare och klarare när man ska beskriva mig. Och jag är mer än lovligt upptagen av dubbelhakor och stimuleringskilon än vad som vore bra för att bedöma något. Att bedöma sig själv är helt enkelt… omöjligt.

  2. Jag förstår att det måste vara en märklig känsla att se sig själv på tv! Förmodligen ser vi andra något annat än det du själv ser. Och jag som läst det du tidigare skrivit ser något annat än den som inte känner till din historia (som du själv formulerat den). Ser fram emot fortsättningen, med viss bävan, eftersom jag vet ungefär vad som komma skall, just i ditt fall. Det känns som om smärtan kommer att få plats i båda serierna. Tack för kommentar! 🙂

  3. Hej!
    Ville bara säga att jag tackar för fina avtryck i min blogg, jag är dålig på att göra det samma, för jag älskar att läsa dina välformulerade meningar som lämnar eftertryck i mig. Så TACK!

  4. Håller med FC – så väl du (och din man) formulerat den här skillnaden och så mycket jag märker att jag håller med. Jag har funderat just idag på de här programmen, om de VERKLIGEN kommer att göra någon skillnad, eller min egen roman för den delen, för de människor som inte känner den här världen som vi gör. Gör det en skillnad på ett sånt sätt att ofrivilligt barnlösa kommer att mötas av en mer insiktsfull och förstående omgivning? Eller blir mer det ett stöd för alla som kämpar i att inte vara ensam?

  5. du fick mig att tänka på ett annat sätt!
    Du är klok som vanligt! Det är ju faktiskt synd att de inte tog upp allt det jobbiga med adoptionsprocessen, för omgivningens skull hade det ju varit bra om de visade båda delarna.

  6. Cecilia, jag tror att det främst blir ett stöd för dem som är i samma situation. Mindre av ögonöppnare för andra. Jag tror helt enkelt att vi fungerar så i de flesta fall, att det som inte ligger så nära oss personligen, det får svårt att beröra på djupet. Det just jag kanske kan hoppas är att t ex familjen förstår någonting av vad mina barnlöshet har inneburit för mig. Eftersom vi inte kan prata om saken, så kanske mina föräldrar ändå kan få något slags uppfattning, om de ser programmen.

  7. Som så ofta tycker jag att du gör en klockren analys. Jag är personligen mer intresserad av det som avviker från normen, jag känner mig mer hemma i det, och därför är jag glad att SVT försöker visa bredd. Men jag tycker att TV3:s program också hade sina ljusa stunder även om de förenklar verkligheten mer än SVT. Det är synd att man inte frågar det par som klarat över 10 års väntan och längtan tillsammans HUR de har klarat av det, om de fått hjälp utifrån, hur barnlösheten påverkat relationen – det är i alla fall något som jag undrar över. Jag jämför min och mannens i sammanhanget puttiga väntan på hitills tre och ett halvt år mot tio-elva år. Hur orkar man hålla sig uppe? Det är bl.a. därför din blogg är så fantastisk, du kan beskriva vad all väntan och längtan inneburit för dig och hur du trots allt går vidare och inte fastnar i sorgen.
    Men det är klart att en blogg har hur mycket utrymme som helst, ett tv-program har en tidsram.
    Ska bli spännande att se forts på båda programmen, och såklart även att läsa slutspurten av din väntan!

  8. Som vanligt sätter du fingret så fantastiskt på exakt det som fattas mig! Var är kampen, var är tårarna? Var är ångesten och skammen över att känna avundsjukan? Jag kommer titta men självklart har inget av programmen helt fångat allt vad det innebär att ofrivilligt inte kunna bilda familj.

  9. Jag känner en trygghet i att SVT försöker visa att barnlängtan kan ta sig så många olika former – och att det är OK att avvika från ”normen”. Att det t ex är fullt normalt att längta barn även som singel. Man är varken konstig, misslyckad eller förfärlig för det…

    Treans inriktning på starka känslor har definititv sina meriter, men jag tycker att det är enormt talande när kämpande familjer tycker att det blir oengagerande.

    Men vad jag framförallt hoppas från båda serierna är att de som står utanför fertilitetsbranschen, de som inte läser signaler, kroppsspråk och diverse telefonbesked med _vår_ förförståelse, att de oxå ser, hör och förstår vad flera års kamp gör med en människas mående.

    ps. det ÄR jäkligt knasigt att se sig själv på tv…

  10. Tack, vad glad jag blir över alla kommentarer! 🙂 Jag beundrar verkligen er som vågar visa ert kämpande och sorg publikt. Jag vet att jag aldrig skulle våga eller klara det själv. Så all heder till alla er!

    Roligt också att ni är flera som ville skriva nåt kring mitt blogginlägg. Jag hoppas verkligen att tv-programmen ska leda till större förståelse eller iaf större öppenhet kring dessa frågor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s