Några tankar kring tv-programmen

Givetvis har jag sett de tv-program om ofrivillig barnlöshet som nu har startat i både svt och tv3. Konstigt vore det annars, eftersom jag själv är så berörd av ämnet. Och det är jättespännande och tårfyllt att ta del av de olika personernas berättelser, varav jag ju känner till några berättelser sedan innan.

Men jag tycker också det är intressant att se hur de uppdrag som de olika tv-kanalerna har påverkar hur de tar sig an ämnet. På bloggar har jag läst många som tycker att tv3:s serie var mycket bättre. Och jag kan förstå att man tycker så. På mig rann tårarna genom nästan hela första avsnittet. Självklart är det helt fantastiskt att få ta del av en historia som slutar lyckligt, två vuxna och ett barn som blir familj genom adoption. Precis det som jag just nu önskar och väntar på mest av allt.

Men som min man sa, när jag frågade varför han inte ville titta färdigt på programmet: De visar inte på svårigheterna, tiden det tar, utredningen, alla frågor. Och jag kan för min del tycka att programledarens frågor är väldigt bleka: Vad är det bästa med din man/fru? Hur visste du att han/hon var rätt för dig?

Jag kan känna att mina tankar om att man måste vara lite ”bättre” om man är adoptivförälder bekräftas i serien, eftersom de valt ett sånt fint par att följa. Vackra, trevliga, med ett kärleksfullt förhållande och ett mysigt hus på Gotland. En slump? I think not.

Tv3:s motto (payoff) är ”Starka känslor, starka karaktärer”. Det är vad man vill visa i sina program, känslor och människor som berör. Och det lyckas de ju verkligen med. Gå t ex in och läs chatten efter programmet!

Svt har ett helt annat uppdrag, som stavas public service. Public service är i Sverige en typ av folkbildningsuppdrag. Såhär formulerar Radiotjänst det:

Public service är radio och tv i allmänhetens tjänst. Uppdraget för SVT, Sveriges Radio och UR är att ge svenska folket allt från nyheter och dokumentärer till underhållning och utbildning – på ett sakligt och objektivt sätt.

Det gör att tv-program som produceras av svt bör innehålla en kritisk twist. Det ska vara sakligt och objektivt, vilket förmodligen innebär att skildringar av starka känslor inte är tillräckligt. Det handlar om att vrida och vända på saker, vilket man ju gör i tv-serien Barn till varje pris?. Och därav kommer kanske också den ifrågasättande titeln på serien.

Jag tror att jag gillar båda serierna, men på olika sätt. Drömmen om ett barn, därför att den inte skaver utan matar mig med identifikation och många möjligheter till sköna tårar. Barn till varje pris? därför att den vrider på en problematik som jag är intresserad av, men utan att kränka de personer som medverkar. Jag slipper också att känna mig dålig eller skamfylld för att jag inte bildar familj på det ”vanliga” sättet, eller avstår från familj för att jag inte kan på ”naturligt” vis. (Hittills iaf.)