The thing around your neck

Ja, det är en medveten anspelning på Chimamanda Ngozi Adichie bok. Det där som nästan kväver dig.

Jag tänker på det där som skaver socialt när man är på väg att bli en adoptivfamilj, i förhållande till alla de där som får barn ”naturligt”, som det kallas. De som får ”egna” barn, heter det också.

Svaren på varför det känns så, i alla fall en del av svaren, finns i Carolina Jonsson Malms avhandling Att plantera ett barn – internationella adoptioner och assisterad befruktning i svensk reproduktionspolitik.

Jag försöker ta mig tiden att läsa den. Lånetiden på biblioteket går snart ut. Det är en lättillgänglig text, iaf för mig som har läst beteendevetenskapliga och samhällsvetenskapliga ämnen förut. Här kan jag hitta bekräftelse på allt det jag känner om att det biologiska föräldraskapet i vår kultur är överordnat det sociala / juridiska (adoption) föräldraskapet. Att de föräldrar som adopterar, pga sin underordning måste vara ”lite bättre” än andra föräldrar. Hur adoptivbarn måste vara ”lite bättre” än andra barn för att anses vara lika bra.

Att de acceptabla motiven för adoption varierat över tid. Är det något man får skrivet på näsan, om man som adoptionsnyfiken loggar in på t ex Familjeliv, så är det de acceptabla skälen till att vilja adoptera. De skälen har som sagt varierat från 1950-talet fram till idag. Ideologiska orsaker som att vilja göra en god gärning är idag bannlysta, men var länge fullt godtagbara skäl. Idag finns en stark psykologisering av förhållandena kring adoption. Det är mycket fokus på anknytningsproblematik och upplevelser kring att vara adopterad, och det finns starka moraliska normer kring allt detta.

Som den vetenskapliga text boken är, värderas inte då och nu som bättre eller sämre. Den ger dock perspektiv på vår egen tid. Vi tenderar ju att tro att det som är nu är värderingsfritt, det som är nu är det mest utvecklade och rätta. Det är nyttigt att spegla detta mot dåtid.

Jag har inte läst ut avhandlingen ännu. Men jag känner redan att den har givit mig några handtag att hålla i. Normen om den biologiska familjen som överordnad, som ideal, förklarar mycket vad gäller samhällets syn på adoptivfamiljen. Den idealiska adoptivfamiljen är så lik den biologiska som möjligt, vad gäller ålder, sexualitet, hälsa. Adoptivfamiljen ska helst vara ännu lite bättre, med särskilt utbildade föräldrar, för att kompensera för de bristande biologiska banden.

Ja, det finns mycket mer att hämta i den här boken. Kan varmt rekommendera den till adoptivfamiljer och intresserade. Hoppas jag hinner läsa ut den innan lånetiden går ut.

Jag har skrivit om avhandlingen tidigare.

Annonser

2 reaktioner på ”The thing around your neck

  1. Den låter intressant. För visst blir det lätt så att vi tror att det som gäller nu är det objektivt sant. Och varför ska det alltid påpekas, även av de som adopterar, att det minsann är en egoistisk handling att adoptera? Ordet ”egoism” har ju onekligen en negativ klang och då blir det så konstigt när det handlar om att längta efter barn och vilja älska och ta hand om någon annan. Det vi gör för vår egen skull och för att vi själva vill är oftast det som blir bäst i slutändan.

  2. Låter intressant. Får nog lägga den på att-läsa-listan.
    Jag har ännu så länge mest läst lättillgängliga berättelser om individuella upplevelser av att adoptera eller bli adopterad, men känner att det är dags att komplettera med lite ”tyngre” litteratur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s