Kommer Hedda få en 40-årskris?

Min man fyller år i dagarna. Och om ett halvår fyller jag själv 40. Har funderat på det här med att krisa – många gör tydligen det i samband med att de fyller 40. Jag googlade fenomenet och kom fram till att en 40-årskris brukar ha ungefär de här ingredienserna:

  • Man befinner sig mitt i livet och inser att det mesta som är roligt ligger bakom en.
  • Det är ganska tråkigt att ha make/maka, radhus, fina möbler och barn.
  • Man har ett tråkigt jobb och ingen chans att få ett nytt.
  • Man har inget bra sex.
  • Man har inte utrymme för sina intressen.

Och med detta klarlagt känner jag mig ganska lugn. Mina senaste tre år i livet har varit som att genomleva en lång pågående kris. Ångest över att bli sjuk och nästan dö, försöka att få barn, förlora möjligheten och inse att biologiska barn aldrig kommer att hända mig. Den personliga utvecklingen fullkomligen sprutar ur öronen på mig känns det som.

Dessutom har jag ju det bästa framför mig – att få bli förälder! Det känns som om livet aldrig har varit mer spännande än idag. Jag har många intressen, jag är frisk och jag har en fin man och underbara katter. Jag har ett stimulerande jobb. Visst, sexlivet har stått mer på topp under andra perioder av livet, men who cares.

Ärligt talat så känns det sorgligt att läsa om människor som är ledsna för att de uttråkas av sitt radhusliv. Det är inte ett bättre liv dessa människor behöver, det är förmågan att se vad man har. Nånstans gick de på myten om att man blir glad av att ha många saker omkring sig, dyr bil, två barn och eget hus. Det är ju inte saker i sig som man blir glad av. Det är hur man förhåller sig till dem. Det är när man jämför sig för mycket med andra som man blir ledsen.

Jag skulle gärna bo i ett radhus. Därför att jag gärna skulle ha en liten täppa att odla i och en liten gräsplätt att sitta på när solen skiner. Saker jag ser fram emot med att bli 40:

  • Bli förälder
  • Få en extra semestervecka
  • Få pondus
  • Få ett ännu mer spännande jobb, kanske
  • Få råd att köpa ett radhus, kanske

Eftersom jag vet att livet kommer att ta slut någon dag, så är jag glad för varje nytt år jag får. Det som är lite jobbigt med att åldras är iof sig kroppens förfall. Den fungerar sämre och man får fler krämpor. Men hoppas de värsta krämporna håller sig undan ett tag i alla fall.

Och det här med att fyrtio skulle vara det nya tjugo. Lägg ner såna larvigheter, va? Vem 17 skulle vilja vara tjugo igen?

Läs mer om 40-årskrisen:
40. Jag? Hjälp! – Aftonbladet
40-årskrisen – Nattens bibliotek
40 års kris – Gaudium Fidei

Annonser

9 reaktioner på ”Kommer Hedda få en 40-årskris?

  1. Jag har funderat en hel del på om de där årsbetingade kriserna är ett minne från en tid då det inte riktigt var OK att berätta att man mådde psykiskt dåligt. Att man kanske klädde det i nåt konkret som ålder fastän kriser egentligen kan komma när som helst i livet?
    Jag vet inte om det är så, men jag vet att jag trivs i 40-talet. Om inga barn hade kommit och inget heller varit på väg så skulle det nog ha känts annorlunda…
    Men krämpor – jajamen! Dåligt mörkerseende och skruttiga knän.

    Jag hoppas och tror du och maken kommer att må gott i era 40-tal!
    Kram från C – 40 år och 11 månader och 12 dagar 🙂

  2. Tack Cecilia! Jag hade faktiskt länge ångest inför att fylla 40. Just därför att inga barn var på väg. Hade svårt att förstå de som sa att livet börjar efter 40, för jag tänkte att om jag inte har fått barn då är livet slut. Så visst spelar ålder roll. Nu är min halvhemliga dröm att kanske få spendera min födelsedag i ett varmt land nära ekvatorn… Tillsammans med vårt nyfådda barn! (och maken naturligtvis)

  3. Jag som snart närmar mig 50 (fyller 48 i början av nästa år) tillåter mig att meddela att du inte har något att frukta! Kriser har nog inte med åldern att göra, det är annat som du så riktigt påpekar. De kriser jag haft hade i alla fall inget med åldern att göra, det är jag säker på.

  4. Åh, vad jag tror det ligger mycket i det du säger om att kris beror på någon slags Håkan Hellströmisk ”Är det här allt det blir så dööör jag, lillebror bli inte som jag”. Jag fick tokskäll när jag ifrågasatte en person som klagade över att det inte ”hände nåt” i hennes liv – hon hade liksom allting redan, var hennes problem.
    att fylla 40 blir vårt 30 – med småbarnsår och allt:-)

  5. Åååh, vilket positivt och bra inlägg! Preciiis vad jag behövde läsa idag!
    Ja, inte sjutton är det åldern som avgör om man ska krisa eller inte. Lite kris då och då får nog alla på ena eller andra sättet. Jag brukar snarare kalla det livskriser. Och ur dem kommer nog en hel del utveckling, precis som du påpekar.
    Så välkommen i 40-klubben. Den är alldeles underbar!

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s