Och Hedda gråter

… av rörelse that is. För detta var dagens bästa.

Så vad gör man? Man säger ja. Vad annat kan man göra när livet hux flux placerar en unge i famnen på en? Man älskar på. Någon måste ju älska den här bebisen, och om inte vi vågat – vem ska då gjort det? Vår bebis har mandelformade, nästan svarta ögon, grop i kinden och len mage. Tio fingrar, tio tår. Alldeles perfekta, och jag tröttnar inte på att räkna dem. Det är allt ni behöver veta, eller hur?

Annonser

4 reaktioner på ”Och Hedda gråter

  1. Åh så fint att läsa detta! Tack för att du delar med dig. Ett namn jag känner från jobbsammanhang men aldrig har känt så starkt med.
    Och angående raseriet… jag blir matt. Och vill gärna läsa din recension! Bra att maken fick veta varifrån ilskan kom.
    Kram!

  2. Jo jag kände mig hemsk mot maken, även om han gjort dum grej. Glad att jag bad om förlåtelse, brukar försöka göra det när jag vet att jag betett mig dumt.

    Och glad det blev bra för bloggskrivaren ifråga, hon skulle adopterat från samma kontinent som vi.

  3. Mmm! Så fint skrivet – och så sant! Man känner värmen och kärleken.
    Bra att du kunde säga förlåt till maken. Jag brukar reagera som du, och jag tränar på att förstå vad jag egentligen blev arg på för att sedan be om förlåtelse. Jag behöver bli bättre på det. Håller med Cecilia. Vore intressant att läsa recensionen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s