Ordval

Är det någon av er som ska adoptera eller redan är föräldrar som har läst häftet om ”Vitt som norm” i skriftserien som ges ut av adoptionsorganisationerna?

Jag fick den igår och måste säga att jag baxnade vid genomläsning. Häftet tar upp problematiken i att växa upp och se annorlunda ut än sin familj och sin omgivning. Ett i sig viktigt ämne. Det är bara det att man genomgående i detta häfte talar om ”transrasiell adoption”. Dvs adoption mellan raser.

Det här med raser var något man talade särskilt mycket om under 1920-30-talen. Det fanns även ett rasbiologiskt institut i Uppsala som bedrev forskning på hur olika människoraser skiljer sig åt och hur man kan karakterisera t ex ”lappar”, ”negrer” och ”arier”. Genom bland annat kartläggning av skallform och psykiska egenskaper.

Vi fick ett förödande världskrig och efter det föll rasforskningen till största delen i glömska. Bland annat beroende på att det helt enkelt inte var ett ämne som det kändes lämpligt att lyfta, men också mest beroende på att man insåg hur ovetenskapligt det hela var.

Det finns nämligen inte människoraser. Jag trodde att alla visste att det var fastslaget av vetenskapen en gång för alla. Att då läsa om olika raser och rasidentitet i ett häfte som riktar sig till adoptivföräldrar känns minst sagt märkligt.

Visst förstår jag att det finns många tankar kring det här med att vara en familj där man inte liknar varandra utseendemässigt. Jag har själv tankar kring det här. Det kommer ju att vara tydligt för omgivningen att vi är en adoptivfamilj och säkerligen kommer vi att få olika kommentarer kring detta, positiva och negativa.

Att vara ett adopterat barn, det är att ha sitt biologiska ursprung någon annanstans. Att vara född av andra föräldrar under kanske oklara omständigheter. Det kan för en del adopterade kännas som att sakna en pusselbit av sig själv och för andra är det något som man inte reflekterar så mycket över. Och detta gäller alla adopterade barn, även ett ”vitt” barn som får nya föräldrar.

Jag och min man bor i en förort till Stockholm. Här finns människor med ursprung i många olika länder, med olika utseende. Till och med i vår trappuppgång. När vårt barn börjar förskola och skola, så kommer det att finnas andra barn med afrikanskt utseende där. Vi känner också en familj där mamma är svensk och pappa från Afrika och där dottern liknar båda, fast på olika sätt. Vi har en kultur där alla ungar ser upp till idoler som Rihanna och Will Smith, till exempel.

Min poäng är att det inte behöver vara barnets ”ras” som är avgörande. Det speciella ligger i att vara en adoptivfamilj, oavsett hur mörkt eller ljust barnet är. En sådan familj har en speciell historia och det är den som är viktig.

Sedan vet jag likaväl som alla andra att många värderar människor olika, beroende på deras ursprung. Det kommer vi att få förhålla oss till på olika sätt. Men måste det vara ett problem som etiketteras ”ras”?

Annonser

9 reaktioner på ”Ordval

  1. Hjälp! Står det så? Jag har inte läst den. Vilken tur. Skulle ha blivit väldigt, väldigt arg och skrivit onyanserade brev till alla organisationerna (eller vem som nu är utgivare). Hoppas du skriver istället. Sannolikt mer nyanserat.

    Önskar er en glad midsommar och tänker mig in i hur er nästa skulle kunna vara….

  2. Ja, begreppen ras, transrasiell och rasidentitet används i skriften. Den är från 1998 och översatt från danska, say no more. Jag kommer att skicka en fråga till AC angående detta.

  3. nej, jag hatar när det talas om ras vad gäller människor! Håller med: det finn EN människoras.
    i psalm 289 finns frasen: ”bland alla mänskor, folk och raser här”
    Jag tycker inte det borde få finnas med i psalmboken!

  4. Ras är ett känsligt begrepp i Sverige, kanske just för att vi inte har gjort upp med nationens historia kring rasbiologi utan mer slagit oss för bröstet som vidsynta och tryckt upp ”rör inte min kompis-dekaler”? En fråga är om det är bättre att tvätta begreppen och i stället prata om etnicitet som man valt att göra i Sverige? Inom Critical Race Theory använder man begreppet ras för att kunna belysa att rasism existerar. Ras ses som något socialt konstruerat precis vissa feministiska teorier anser att kön är socialt konstruerat.
    Men det är ju först och främst på en teoretisk nivå där man från början definierat vad man menar med begreppet och varför man valt att använda det.
    Jag har inte läst ”vitt som norm”, men jag funderar på och köar för adoption, och tänker att när/om det blir aktuellt skulle det troligt bli från ett afrikanskt land. Precis som du tycker jag att frågorna är värda att vrida och vända på och jag blev först glad när jag läste att det finns en bok som behandlar vithet som norm – men hur den gör det är ju avgörande.
    Jag tror att det är skillnad på att vara lik sina föräldrar eller inte – om det uppenbart syns på en gång att man är adopterad eller om det inte syns alls. Eftersom omvärlden kommer att reagera olika. Men, det är inte säkert att det är jobbigare eller sämre att det syns att man är adopterad. Jag tänker att en tydlig identitet kan vara lättare att hantera, både som barn och som vuxen.
    Nu har jag ingen annan erfarenhet än att vara vit, och barn har jag bara haft till låns – så jag baserar mina erfarenheter på transrasiella (kunde inte låta bli att skoja, men jag måste ändå poängtera en blinkning 😉 relationer och vänskapsrelationer och som synes teorier..
    Teori och praktik är inte alltid förenliga – men jag vill ändå slå ett slag för teorier om ras – och då menar jag inte gamla sådana ur ett vitt perspektiv.

  5. Maya, intressanta synpunkter! Jag tror att ordet ras är behäftat med en massa olika laddningar. Därför tror jag det är viktigt att tydliggöra om man pratar om ras som social konstruktion eller ej. Det aktuella häftet talar både om svårigheter som föräldrar kan ha att ta till sig ett barn som är svart, om man från början önskat sig ett vitt barn (dvs ett biologiskt barn), och svårigheter som svarta barn kan ha om det inte finns andra av samma ”ras” att identifiera sig med i omgivningen.

    Jag hänger upp mig ganska mycket på att man inte problematiserar ordet ras och att man använder det som utbytbart mot ordet etnicitet i häftet. Jag har själv läst många poäng sociologi och är kanske van att man problematiserar på ett annat sätt än vad som görs i den här texten. Är det rasen som är det centrala, eller är det just att inte vara född in i familjen? Säkert finns det många olika aspekter som är svåra att skilja åt när det handlar om adoption.

    Och jag tror nästan de kan vara svårare i vissa sammanhang att vara ”vit” adopterad, just eftersom det kanske inte syns och kanske blir mer av en ”hemlighet”.

    Som någon skrev här förut, man kanske överproblematiserar också…. 😉

  6. Det där häftet låter välmenande men helt uppåt väggarna. Bra att du skickar dina synpunkter till AC.
    Jag upplevde ibland på föräldrakursen inför adoption att frågeställningar blev så förenklade att de kändes som problematiserande på individnivå mer än en hjälp att se strukturer. Det är väl där det hos mig blir en krock mellan teori och praktik.
    Jag menar att det är dumt att problematisera på individnivå på en kurs där det enda aktuella problemet är att vi inte har barn. Om man får hjälp att se strukturer kring rasism och får generella kunskaper om hur barn påverkas av att bli övergivna, byta miljö, o.s.v
    så får man just kunskap – i stället för ytterligare nojor om att man inte ska klara av att bli förälder.
    Kurserna och en del litteratur kring adoption riktar sig ju till ett obestämt ”alla”. Blivande adoptivföräldrar har en sak gemensamt – längtan till ett barn – men i övrigt har man ju helt skilda erfarenheter, utbildning, arbete, etc. Det blir så mycket som ska sägas på ett sätt som gör att alla kan ta till sig informationen. Men ibland undrar jag om inte det förenklade sättet i stället gör att ingen riktigt känner sig ”hemma”. När man talar om så komplicerade frågor så tror jag inte att man vinner något på att förenkla diskussionen.

    Visst kan jag hålla med om att det är lätt att överproblematisera, i sin längtan och väntan och önskan att göra rätt som förälder. När vi väl står där som föräldrar kommer vi alla att hantera de problem som uppstår efter bästa förmåga, som de vuxna och kompetenta människor vi är.

  7. Ping: Att ta itu med oroligheten « Heddas Dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s