En bomb

Så beskrev en av mina kollegor det, mejlet som jag skickade till hela avdelningen innan vi reste på konferens. Som ni vet har jag velat och tvekat kring hur jag ska berätta om adoptionen på jobbet. Så fick jag plötsligt ett infall och tänkte ”va f*n”, skrev ihop ett mejl om var mina tankar finns i dessa dagar och klickade på send. Det var när jag kände mig så splittrad att jag var tvungen att gå hem. Såhär kan det inte fortsätta, tänkte jag, och valde inte det bästa alternativet men inte det sämsta heller.

Nu vet alla. Jag fick flera svar tillbaka i stilen ”jag hoppades/trodde att det var något på gång!”. Några hade lagt pussel med mina uttalanden på sista tiden. Några hade kanske hoppats att vi skulle få barn, trots missfallet för 1,5 år sedan som alla kände till. Samtidigt vet de ju min ålder och en utebliven graviditet talar väl sitt tydliga språk i sig. Det kanske var en bomb, men ingen oväntad bomb.

Så nu är jag ute ur garderoben och behöver inte bekymra mig om vad jag säger och till vem. Hann få lite frågor under konferensresan och förväntar mig att det kanske kommer fler framöver. Har inga problem med det.

Nu – fortsätta samla papper och foton!

Annonser

8 reaktioner på ”En bomb

  1. Jag tror det är enklare att inte ha hemligheter. Jag tror inte att det innebär att man inte blir sårad, men då kan man i alla fall bemöta det som händer och personen som gör det kan inte skydda sig med att den inte visste. Och man ger också personer möjlighet att visa den omtanke som finns där, som inte syns, då de inte vet.

    Vad modig du var!

  2. Tack alla! Jag tror det var ett helt ok sätt för mig. Jag våndades verkligen över hur det skulle gå till. Men nu finns det inte hemligheter och det är mycket lättare, det har du verkligen rätt i Kvarnlyckan.

  3. GRATTIS! Jag och min man har varit öppna sedan vår 2:a IVF, vi gjorde 5 st sammanlagt och nu har vi påbörjat den här spännande resan som adoption medför 🙂 Jag kommer ihåg hur lättad jag kände mig när vi berättat för alla, en otroligt skön känsla!

    Kram!

  4. Ping: Ett år utanför garderoben « Heddas Dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s