Den jag blev

Jag saknar ibland den jag var innan allting drabbade mig. Jag saknar den person som kunde tro på att allting skulle ordna sig till det bästa.

Den Hedda som var 29 år eller 34 år hade en ganska fast tro på att bara man arbetar tillräckligt hårt för någonting, så kommer det att hända. Den Hedda var en person som ”aldrig var sjuk” och som tänkte att bra saker väntade i framtiden. Den Hedda fick nästan alltid de jobb hon ville ha. Den Hedda var visserligen också ledsen och ängslig ibland, men ledsenheten var inte en dominerande del av hennes liv.

Jag saknar det. Förmågan att våga tro på att allt ska bli bra. Hjärntumören, missfallet och infertiliteten tog den tron ifrån mig. Ibland undrar jag om jag någonsin ska hitta tillbaka dit igen, eller om mitt liv ska fortsätta levas i skuggan av den katastrof som kan inträffa när som helst.

Jag brukar ibland skriva att jag är som Filifjonkan, i den här bloggen. Filifjonkan är den ängsliga damen i Muminböckerna, som har en ständig beredskap inför den katastrof som slutligen också kommer. Skillnaden mellan mig och henne är att katastrofen befriar henne, när den äntligen har hänt. Då först kan hon se att det inte var så farligt och hon kan sluta vara så rädd. För mig är det lite tvärtom. Jag var en Mymlans dotter, som blev en Filifjonka. Katastrofen gjorde mig rädd. Den väckte min beredskap inför fler katastrofer.

Idag hoppas jag, men jag vågar inte tro. Jag tror att det är främst detta som jag saknar i mitt liv. Jag vill ha tillbaka tillförsikten, kombinerad med allt det jag lärt mig om livet efter att katastrofen kom. Är det möjligt?

Annonser

5 reaktioner på ”Den jag blev

  1. Jag hoppas du kan komma och inse det positiva med det svåra du gått igenom oxå. Personligen så tror jag att man inte är färdig med det man gått igenom förrän man förstår vad det gett. Men det där är oxå så personligt. När vi skulle adoptera så tyckte jag att det var lite jobbigt att vi inte hade klargjort att vi var infertila för det gjorde att vi hade mkt färre länder att välja på och så ovanpå det endast ett fåtal år som gifta. Fast nu i efterhand så har jag förstått hur otroligt jobbigt det är att gå igenom en sån sak så nu kan jag känna att det var nog lika bra. Vi valde adoption direkt som vårt sätt att bli föräldrar på vilket jag är oerhört lycklig för i dag. Det är tom så att vi nu inte har ngn stor sorg för att det inte blir syskon (för gamla) och det tror jag beror på att vi är så oerhört tacksamma och lyckliga att vi fick bli föräldrar till den underbaraste. Kram Kim.

  2. Tack Kim! Jovisst ser jag även det positiva med det jag gått igenom, jag är idag en människa som bottnar mer i mig själv och som känner mig själv bättre. Förmodligen en lämpligare förälder jämfört med den jag var tidigare. Det jobbiga är väl att jag har blivit räddare och har svårt med tron att saker och ting ska gå bra.

    Så bra att du är glad över att ni valde adoption istället för fertilitetsbehandling! Vi har också tänkt så. Vi väljer att vänta i kö för adoption istället för att åka till Baltikum och genomföra äggdonationer. Man får vara glad att flera olika alternativ finns.

  3. Ja, usch det är svårt. Känner igen mig. Man får erfarenheter som gör att man inte tar allt för givet, allt blir lite läskigare på något sätt. Mycket energi går åt till ”tänk om”-tankar, dvs katastrofberedskap. Men som du också skriver har det kommit många positiva erfarenheter med ”på köpet”. Jag är övertygad att med tiden kommer det positiva att ta överhand, allt slit och kämpande vinner över smärtan och oron. Eller hur ;-)?!

  4. Tina, ja delvis är det också en tidsfråga, tiden kan läka på sikt. Hoppas jag iaf. Jag tycker det hjälpte mig att jag kom på det här, att jag upplevt flera trauman, som man ju faktiskt kan kalla det, och att det är en process att ta sig igenom. Jag vet ju innerst inne att det är så. Och att detta inte alls har med min barndom eller föräldrarelationer att göra.

  5. Ping: När det kanske vänder | Heddas Dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s