Hänger knappt med i mina egna moodswings. Det går verkligen snabbt upp och ner! Imorse kände jag mig lite halvdeppig och ville knappt gå ur sängen, till ännu en menlös arbetsdag.
Väl på jobbet ringde jag landexperten på AC och det är märkligt hur en smula information kan liva upp stämningen! Som jag tidigare har skrivit, ett av de länder vi funderar på är Nigeria. Vi är kanske inte klockrena för det landet, men inte heller diskvalificerade. Det som möjligen talar emot oss är kort äktenskapstid, vilket kan kompenseras med lång sambotid. Talar emot oss gör kanske också ålder. De ser helst sökande mammor under 40. Jag kommer att vara under 40 när vi skickar in pappren. Men drar det ut på tiden hinner jag fylla 40 under väntan.
Positiva faktorer för oss med Nigeria: Vi kan skicka våra papper så fort medgivandeutredningen är klar, enligt AC. Väntetiden i landet är lite oförutsägbar, allt från några månader upp till ett år. Men allt under ett år är en vinst för oss! De barn som finns är i alla åldrar, dvs från några månader till några år och få av dem har SN. Det senare tror jag är av betydelse främst för maken. Han vill nog gärna ha ett friskt barn och gärna en bebis.
Det som skulle kunna vara negativt för oss med Nigeria är en eventuell ofördelaktig bedömning av oss och våra förutsättningar (se ovan t ex ålder och äktenskap, tidigare sjukdom), men det gäller ju alla länder. Det är också dyrt att adoptera därifrån, delvis pga den långa vistelsetiden, 6-8 veckor. Vistelsetiden kan förstås utgöra ett hinder, men jag tror inte det skulle vara det för oss. Kan inte tänka mig att vi skulle få svårt att vara lediga från jobbet etc. Vi ska ju ändå vara barnlediga sedan. Hoppas också kunna låna lite mer på vår bostad för att täcka det ekonomiska. Behöver prata med banken under våren.
En annan sak som oroar mig lite är Nigerias mycket våldsamma historia. Än idag är det ett ganska osäkert land att vistas i, som jag förstår det. Vilket förstås har fått till följd att det finns många föräldralösa barn i landet. Det känns dock som ett mycket spännande land, tycker jag och även maken. Sportfåne som han är håller han förstås koll på att det kommer många duktiga idrottsmän därifrån.
Det finns så mycket att dagdrömma och fantisera om, om man bara vågar! Jag tillåter mig själv det just idag. Visst kan mycket gå fel på vägen, det kan det alltid. Men just idag vill jag drömma.
Heddas Dagbok 
Klart du ska drömma, utan drömmar inget hopp. Jag står själv med ena benet i ivf och det andra i adoption, och även om ivf är mer aktuellt under våren så släpper jag inte adoptionstankarna. Apropå Nigeria måste jag rekommendera Chimamanda Ngozi Adichies fantastiska bok ”En halv gul sol” om du inte redan läst den. Den handlar om Biafrakriget och två systar med familjer -små glimtar av barnlöshet, barnlängtan också, om än i bakgrunden av kriget och politiken.
Allt gott detta nya år och med förhoppning att drömmarna slår in. Jag vill också tacka också för din fina blogg som gett mig mycket tröst under hösten.
Tack Maya! För boktipset och för den fina kommentaren! Bloggar du själv? Vore kul att läsa i så fall. 🙂
Nigeria var absolut ett alternativ för oss! Och appropå barnledighet så har ni enligt lag rätt att vara föräldralediga båda två samtidigt, det är dock bara en åt gången som kan uppbära föräldrapenning. Men de två lagarna har inte med varandra att göra. 🙂
Afrika är suveränt och även om den tunga historian känns jobbig så såg jag det som nåt nyttigt att se och lära om.
Har förstått det kan vara jobbigt med Nigeria då folk i allmänhet inte tycker adoption är särskilt positivt där. Vänner till oss fick inte berätta att de var i landet för att adoptera utan de skulle dit för att semestra. Till och med i tullen fick de säga det. Jag vill inte skrämma dig med detta utan berätta så ni har alla parametrar. Jag skulle dock inte tveka en sekund.
Ja förresten – om ni vill ha kontakt med våra vänner som adopterat därifrån kan du hojta till. 🙂
Tack för extra info om landet, Åsa. Har också funderat på hur folk egentligen ser på att vita europeer kommer dit och hämtar deras barn, förstår om det kan vara en känslig fråga. Vi får se hur det går med alltihop!
Vad roligt att drömma…. det verkar ju inte så långt bort i tiden om Nigeria blir verklighet för er! Lycka till!
Hej igen, nej jag bloggar inte, jag skickar dig ett mail i stället.
Jag var på gång att bli pilotfamilj till Nigeria när de öppnade – nu blev det inte så men det var ett alternativ för mig också tidigare.
Nu känns det lite dyrt, lite för lång vistelse när man redan har ett barn och lite för hög medgivandeålder för singlar – men trots det så fortsätter jag att kolla på kölistan 😉
Om ni får ert medgivande snart och kan skicka direkt så kan ni ju vara jättenära ert barn nu för även om väntetiden växlar så är den ju relativt kort – och så kommer resebeskedet ganska snart efter bb.
Spännande!!!
Hej!
Jag snubblade in här via FL. Jag rör mig ju också i tråden ”Hemutredning nov 2010” Jag har läst hela din blogg från början till slut och känner igen mig själv och mina känslor inför barnlösheten så jämrans väl. Vi är på ungefär samma ställe i utredningen och jag är lika nällad som du på att få upp det i nämnden i januari för vi flyger till Asien i februari. Visserligen bara 2 veckor i slutet av månaden men ändå… Jag håller alla tummar och tår för både er och oss!!!
Tack för alla fina kommentarer! Det slog mig imorse – i duschen av alla ställen – att såhär nära att bli föräldrar har vi aldrig tidigare varit! Förutom den gången jag blev gravid (men det gick ju illa, vilket jag hoppas att detta inte ska göra). Känns som en helt fantastisk tanke – att det i alla fall i teorin finns en möjlighet att vi kan bli föräldrar under detta året. 🙂 Lycka till alla ni andra som väntar/längtar också!!