Vad betyder en (o)lycklig barndom?

Efter mer än 10 år läser jag om Ben Furmans Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom. Jag minns när den kom och Furman själv figurerade i olika livsstilsprogram på tv. Jag valde att läsa boken då och jag antar att det berodde på att jag inte ansåg mig ha haft en särskilt lycklig barndom.

Det är alltid fascinerande att läsa om litteratur när tiden har gått och livet förändrats. Jag är fortfarande samma person som för 10 år sedan, men med oändligt mycket mer livserfarenhet och med ytterligare ett antal självhjälpsböcker i ryggsäcken. Jag var lite nervös innan jag läste boken på nytt. Skulle den jag är idag såga boken rakt av eller finns det fortfarande något jag uppfattar som relevant?

När jag läste boken förra gången fascinerades jag, men jag tror inte att jag förstod så mycket. För den oinvigde, boken handlar om att livet inte behöver bli förstört bara för att man hade en tuff uppväxt. Den berättar om olika överlevnadsstrategier som människor har använt sig av för att få ett bra liv trots alkoholiserade föräldrar, misshandel i familjen etc. Furman ger en mängd exempel på att människor som haft en tuff uppväxt ändå kan få framgång i sina liv.

Det som jag hänger upp mig på idag är väl just den där definitionen av vad framgång och ett gott liv i vuxen ålder är. Till det yttre har jag själv ett framgångsrikt liv. Jag lever under ordnade förhållanden i ett stabilt äktenskap, har ett stimulerande arbete med hyfsad inkomst, har några vänner och många bekanta, bor bra etc. Även om jag inte hade en optimal barndom så har jag alltså på något vis ändå ett bra liv.

Men så har jag ju det där hålet inuti mig som gnager, rösten som säger att jag inte är lika mycket värd som andra, skamkänslor och sorg, allt det som gör att jag söker mig till terapi. Just på den nivån tycker jag inte att boken rör sig. Att man kan ha det bra till det yttre men sakna något inuti.

Det är dock fantastiskt att ta del av alla berättelser om hur människor har gjort för att få ett bra liv trots en olycklig barndom. Exempel på strategier: Att hitta andra viktiga vuxna, att ty sig till djur och natur, fantasi och dagdrömmar, att skriva och läsa, fritidssysselsättningar, humor och personlig styrka. Boken ger hopp – alla kan få ett bra liv oavsett förutsättningar. Men som sagt, möjligen bagatelliserar den vissa faktorer och den är ganska negativ till terapi som hjälp.

Kan rekommendera denna bok till (blivande) adoptivföräldrar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s