I valet och kvalet

Har gruvat mig ett tag nu inför en sak jag ska göra om drygt en vecka. Det involverar att resa och att framträda inför publik. Det i sig är inte ett problem, om det inte vore så att jag absolut inte känner för det. Jag ångrar nu att jag sade ja till att delta.

Alltihop det här hänger samman med mitt duktig flicka-syndrom. Att säga ja och vara tacksam för att bli tillfrågad. Men grejen är att det ger mig ingenting längre att få beröm för något jag presterar. Det ökar bara den där ångesten, som hänger ihop med att jag bara har ett värde när jag presterar.

Att tänka på att förbereda det här evenemanget, nej, det tar stopp. Visst kunde jag genomföra det, men till priset av obehagskänslor i 1,5 vecka framöver. Det känns som om jag har gjort den här typen av grejer flera gånger förut. Jag fattar inte varför jag sa ja. Det är inte ens något som riktigt ingår i mitt jobb. Och jag vet hur jag kommer att känna mig efteråt, helt hjärnstressad och behöva sova 10 timmar på hotellet, tack vare min känsliga hjärna.

Men idag slog det mig plötsligt att jag kan ställa in. Föreslå ett par andra personer i mitt ställe och bara hänvisa till mitt hälsotillstånd eller liknande. Det kändes som en lättnad att hitta den här lösningen, men sedan tänkte jag att så kan man väl inte göra. Folk förväntar sig att jag ska komma. Kanske blir det rese- och hotellkostnader som inte går att få tillbaka (inte för mig men för de som anlitat mig).

Så nu funderar jag fram och tillbaka. Ta fasta på min egen själsliga och kroppsliga ro, eller ta ansvar och vara duktig som jag brukar göra… Och jag måste nog bestämma mig snabbt för att ge arrangörerna möjlighet att ersätta mig (jag är inte oersättlig!). Har bollat med mannen, men det blir jag som får ta beslutet på egen hand. Kanske sova på saken. Någon läsare som har ett råd att komma med? 🙂

Alice in Wonderland: White Rabbit - Who Killed Time? by Brandon Christopher Warren / CC by nc 2.0

Annonser

6 reaktioner på ”I valet och kvalet

  1. Jag känner igen det. Sitta med och påverka överallt, vara duktig ”hemmafru”, planera diverse aktiviteter hit och dit… Att lära sig säga nej är värt mycket. Och det är en väldigt bra kompetens att ha.

    Kram

  2. Skönt att du kunde rekommendera någon annan. Att kunna säga nej är otroligt skönt – och viktigt – emellanåt och tyvärr något jag själv är ganska dålig på.

  3. Ja, det är verkligen något man behöver träna på, om man har svårt för att säga nej.
    Har just nu en känsla av att jag aldrig hade fått så mkt positiva kommentarer som jag har fått igår och idag, om jag hade kört på som vanligt och INTE ställt in. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s