Flow

Jag verkar vara inne i ett flöde där mina mindervärdighetskomplex har gått och gömt sig på nåt mörkt ställe. Ett av mina problem har ju länge varit att jag nedvärderar mig själv i förhållande till alla som har barn. Att mitt liv är mindre värt därför att jag inte har omsorgen om en liten, att jag på något vis också skulle vara mer omogen på grund av detta.

Allt det här har jag de sista dagarna bara velat skratta åt. Mindre värd? Omogen? – Jag? Kom med nåt bättre. Jag skulle vilja se den som klarar att gå en dag i mina skor och lyckas stå upprätt när kvällen kommer. Med tanke på de tunga smällar jag tagit de senaste åren är det faktiskt anmärkningsvärt att jag fungerar så bra som jag gör. Jävligt bra faktiskt.

Nånstans är det ok att tycka att man är bra. Nånstans är det helt rimligt att tycka att man kan bidra med något till världen, trots avsaknad av avkomma.

Vet inte om det är jobbets förtjänst att jag känner såhär just nu. Att hjulen rullar fortare igen efter sommaren och att jag äntligen minns – det är ju det här jag kan och är bra på!

Annonser

Kanske

Dagens utmaning: Att berätta för en bekant, som söker tröst på grund av att hennes barn är i trotsåldern, om vårt ofrivilliga barnlöshetshelvete utan att sabba vänskapen, men ändå få henne att förstå att jag gärna skulle ge högerarmen för att ha den typen av problem som hon har.