Blandade känslor
En liten tjej bredvid mig nu som inte kan sitta still. Nu börjar jag förstå det här med vikten av ”egentid”. Även om barnet är glatt och lyckligt så tar det på krafterna att vara ständigt upptagen av en annan persons behov. Idag pratade jag och maken för första gången om att vi har hemlängtan. Men det är ingen idé att fundera över det än så länge.
Nya känslor som kommer med föräldraskapet är maktlöshet när barnet ligger på golvet och skriker och sparkar och inte verkar mottaglig för några kontaktförsök, lättnad när barnet slutar skrika en timma senare och vill äta eller leka. Matthet av att inte få någon tid för sig själv, som sagt, och glädje när barnet sträcker sina armar mot en och vill kramas. Varje gång barnet skriker känns det som om hon skulle vilja byta till några bättre föräldrar. Men successivt har jag lärt mig att det inte är så. Vi är de föräldrar hon har nu och hon vet det. Även om vi fortfarande håller på att lära känna varandra.
Vi har börjat prata om tillvaron hemma i Sverige och hur det ser ut där, vad hon har för saker i sitt rum etc. Vi har ju bilder med oss att visa också. Just nu sitter maken med bilderna och dottern lär sig katternas namn. Hon är nu väldigt intresserad av sitt blivande rum och saker.
På det stora hela har det ju gått väldigt bra. Dottern är glad för det mesta, även om hon har en mycket stark vilja och självständighet. Vi kan se att anknytningen är igång. Men idealt skulle man nog vilja börja sitt föräldraskap i en lite lugnare miljö. 
Ja, oj vad det måste ta på krafterna. Både våndan och lyckan. Och än mer när ni inte är på hemmaplan med allt det som bidrar till att ge er vuxna trygghet.
Den första tiden är verkligen en tid av (an)knytande, med ton av bundenhet. Och sen kommer andra tider, med möjlighet till fokus på det egna måendet.
I helgen fick Sundsvallsborna läsa i tidningen att min favoritblogg är Heddas dagbok
Stora kramar!
Förstår att det är blandade känslor. Och visst är det jobbigt nu i början, jag tror både dina känslor och dotterns känslor och reaktioner är helt normalt! Skönt att det gått så bra i det stora hela iaf! =)
Förstår att det inte bara är en dans på rosor, men det är det inte för någon nybliven förälder, nyfödd som nyfådd. Tur att det finns, kramar, skratt och lek också
När ni kommer hem och får rutiner kommer ni att hitta egentid också. Allt är ju så nytt! Som du såklart vet.
Ja tänk vilken speciellt situation att hitta varandra och lära känna varandra i en miljö där ni ju inte är hemma någon av er – och kanske också iakttagna av andra och där allt är nytt för er alla.
Härligt att hon vill vara nära! Då har ni att bygga på!
kram
Jo men visst, det är ju en helt annan känsla att vara på hemmaplan och bli en familj. Jag känner igen det så mycket. Skönt att läsa lite om er!
Jag kan tänka mig att det är en rejäl utmaning att lära känna sitt barn i en helt annorlunda miljö. Hoppas att tiden går fort tills ni kan åka hem.
Kram!
Jag skrattade lite åt det där att vilja ha bättre föräldrar. Hon vill nog byta precis lika lite som ni:-)
Jag skiter i att försöka hitta på ett gott råd eller uppmuntrande kommentar, men det är väldigt härligt att få följa er.
Oj, vad verkligt och nära det låter när du skriver om där borta. Förstår att det är ogreppbart det som nu sker i en himla speciell miljö…Så glatt att ni har en framtid tillsammans alla tre! Kramar
Jag är så glad för varje ord du delar med dig av din nya vardag…
Önskar er allt gott!
kramar
Hittade hit till din fina blogg för ett par dagar sedan, kommenterade inte då men jag måste säga att du har en fantastiskt blogg. Vi har precis påbörjat vår adoptionsprocces och det är underbart att läsa om någon annan som har kommit så mycket längre och är där vi önskar att vi vore
Kan tänka mig att det är många känslor som far runt och det måste vara frustrerande att inte kunna hantera dem på hemmaplan. Hoppas att allt går bra för er. jag kommer att följa er resa!
Kramar
Tack, alla!
Förresten, känns det rosa i rummet som rätt val nu när ni träffat henne? Oviktigt, jag vet, men ändå:-)
Stort grattis till dottern! Det är roligt att läsa att ni har kommit fram, börjar lära känna er dotter och att hon börjar ty sig till er. Livet som du nu beskriver är mycket intressant att läsa om och fundera över.
Tänker på er och hoppas allt är bra! Kram